Pärlplattan som aldrig blev färdig..

Morgonen måndagen den 27 april satt Evelina på sitt rum och pärlade som hon så ofta brukade göra. Hon var alltid så noga med färgerna och mönstret, så skulle man hjälpa henne så fick det bli på hennes vis. Hon var så duktig och det blev alltid så fina pärlplattor som hon ville att jag skulle stryka. Jag var ju inte den snabbaste till att stryka dom så det var ofta dom blev till stötta och pärlorna ramlade bort och Evelina blev ursinnig på mig. Men till slut så brände vi alla plattor hon gjorde och ville spara. Och det är jag så tacksam för idag,för nu har vi många färg glada fina pärlplattor att titta på och minnas hur duktig Evelina var/är.

Men just denna måndag morgonen den 27e April när Evelina satt och pärlade så blev det tid för oss att bege oss till Lund och den väntande strålningen som skulle börja samma efter middag.
Evelina blev såklart besviken men sa: Jag kan ju göra den klar när jag kommer hem igen. Ja sa jag det kan du ju göra, vi låter den ligga kvar på ditt skrivbord.

Men Evelina kom aldrig hem mer efter den morgonen....
När vi steg in i vårt hus natten mellan den 9-10 maj så allt vi möttes av var Evelinas tysta tomma rum med en ofärdad pärlplatta på hennes skrivbord...

Den har legat kvar där enda tills nu när vi renoverat hennes rum. Man är så rädd att den ska fördärvas den är speciell för mig (som så mycket annat).
Men nu ligger den här igen och jag har en underlig känsla av att någon dag någon gång kommer den ligga här färdig pärlad, och då är det Evelina som har kommit hem......