torsdag 7 oktober 2010

Tuffa dagar...


Ännu en helt underbar låt av The Kelly Family. Jag lyssnar ofta på den. Ändrar en del ord och tänker att det är Evelina som sjunger till mig i sin himmel.

Hösten har väll kommit nu kan man säga. Jag gillar hösten den kan vara väldigt ro givande, allra helst i skogen med alla underbara färger. Fast idag har det varit en mörk regnig dag och det är ju trist.
Beslutet jag tog för en vecka sedan va en sak jag funderat på ett tag. Jag jobbar ju natt alltid och det fungerar inte så bra just nu med hur jag mår osv. Det dök passande nog upp ett lugnare jobb på dag tid och jag skrev en arbetsansökan för första gången i mitt liv och lyckades ganska bra med lite hjälp.
Jag var en av dom som blev utvald för en intervju och i samma stund blev jag väldigt obeslutsam och tvekade igen. Intervjun gick bra men jag gav nog ett tveksamt intryck vad jag har förstått i efterhand. Såg igår på min mobil att jag hade ett missat samtal från personalansvarig där jag sökt jobbet. Blev genast nervös igen och tänkte att nu måste jag komma med ett snabbt beslut om dom säger att jag fått det. Efter ännu mer tänkande hit an och dit an bestämde jag mig för att tacka JA om det va så att dom skulle säga att jobbet va mitt. I efter middags ringde hon igen och jag va så nervös vad som skulle sägas. Det lät bra till en början, men tyvärr var det inte jag som fick det. Nu när jag äntligen hade kommit fram till ett beslut i mitt liv att göra en förändring så beslutade någon annan att mitt liv ska fortsätta se ut precis så jävligt som det gör idag..

Det här med beslut har blivit en stor grej för mig. Kan inte minnas att jag varit sådan innan Evelinas sjukdoms tid.
Kan inte få ur tankarna att om vi hade "Beslutat" att Evelina inte skulle transplanterats. Hade hon då fått leva idag ?? Min sambo( Evelinas pappa ) va hela tiden så tveksam till det men jag sa att vi måste lita på läkarna. Men tänk om jag lyssnat lite mer på Evelinas pappa...
Jag vet att det är förbjudna tankar men dom kommer ständigt. Det är som att man anklagar sig själv för Evelinas död, men innerst inne vet jag att man kan inget annat än lita på läkarna. Hur jäkla fel dom än kan ha............

För att pigga upp oss själva lite och barnen har vi dragit igång ett stort renoverings projekt och nu är det rena kaoset hemma. Men för hoppnings vis blir det snyggt sen och vi kan njuta lite av livet utan vår älskade lilla prinsessa.

I helgen ska jag och min mamma åka till Helsingborg och lyssna på mediet Terry Evans ( från det okända på tv ) Vi åker dit med lite förväntan om att kanske få höra en hälsning från Evelina till oss. Det skulle vara så underbart............

7 kommentarer:

  1. Tråkigt att du inte fick jobbet, men det går kanske fler tåg. Det låter spännande, lyssna på Terry Evans. Ser fram emot att få läsa mer om ert besök i Helsingborg. Kram

    SvaraRadera
  2. Har själv mist ett barn,och jag funderar mycket, kunde vi,jag upptäckt sjukdomen tidigare!!Men ingen kommer tillbaka,fast tankarna finns där, jobbar också natt och jag trivs men efter en mist barn upplevelse är inte kroppen som den var. Kram Carina

    SvaraRadera
  3. Hej Cilla !!
    nu blev ja sååå ivrig , jag har fått en tid hos en kvinna som heter Monica Crawford i malmö som är enormt duktig (medial) jag var hos henne när min mamma gick bort det var även 4 år efter Tony dog ...
    Hon berättade hela mitt liv från barns ben o fram , o just i denna stund sa hon oxå att min lille grabb ville prata med mig från andra sidan , men jag var inte redo kände bara tårar o ilska över mitt jävla liv i dag ångrar jag mig såå men så var min kompis där o fick en tid till mig i januari ...
    Hoppas alla mina har det bra där på andra sidan för vi är ju som dinusarerna utdöda nästan alla i min familj det började med Tony sen ramlade dom av alla en efter en ..Jag önskar dig all lycka och om du vill ordnar jag en tid hos Monica när jag ska dit i januari till dig ;) det är jätte lååååång vänte tid dit
    mvh KRAM

    SvaraRadera
  4. Cilla o Fagge/ fan vad jag blir ledsen för er skull, jag vet att ni gjorde allt ni kunde, jag har läst tillbaka, o läst även Fagges inlägg, ni har gått igenom mycket. Försök o va starka/ Lars

    SvaraRadera
  5. Massor med kramar till er båda, var så längesedan vi sågs men jag tänker ofta på er
    Kram Maya

    SvaraRadera
  6. Landade på denna fina underbara blogg när jag letade efter videoklipp med Kelly Family. Historien om Evelina rörde mig ända in i hjärtat, likaså att fler personer fortfarande lyssnar på fantastiska Kelly Family och deras underbara låtar! Mycket hjärtan och kärlek och värme till er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Beklagar djupt Din förlust och Din sorg! Evelina är inte borta, utan existerar nu i en annan dimension, där hon inte längre behöver sin "jordiska kropp". Din läxa här bör vara att lyssna till Din inre röst. Lita mer på Din egen intuition dvs lyssna till Din inre röst och lyssna mindre på auktoriteter.
      Vi själva väljer hur våra liv skall vara och bör inte överlåta till andra att axla det ansvaret, då blir priset oerhört högt/tungt/dyrt. Lär av detta så slipper Du upprepa samma misstag och genomleva samma smärta. Din make känner troligen en stor skuld. Han behöver stort stöd. Hans inre röst blev inte hörd. Han litade inte på sin egen inre vetskap, utan var vek och lät andra ta över. Han bör lära av det och stå upp för vad han känner är rätt. Han behöver utveckla modet och självtillit för att inte upprepa samma mönster. Livet innebär utveckling.Vi är inte här för att göra som andra säger. Vi är här för att ta eget ansvar, lyssna inåt och sen fatta rätt beslut. Lär snabbt av Era misstag, så blir livet lättare att leva. Klandra inte Er själva Ni tog Era beslut mot bättre vetande och befann Er på den utvecklingsstegen som gjorde att Ni tog de beslut Ni fann vara bäst. Evelina existerar!
      Gå vidare och visa att Ni lärt av livets gång.

      Radera