onsdag 27 april 2011

Datumar som ständigt kommer att påminna....


Idag är det dagen vi stängde dörren för 2 år sedan här hemma, och Evelina skulle aldrig mer få komma hem igen. .......
Idag för 2 år sedan påbörjades helkroppsbestrålningen för att slå ut alla cancerceller och hela hennes immunförsvar för att sedan kunna ta emot stamcellerna från den lilla Texaskillen som skulle rädda Evelinas liv.........
Idag för 2 år sedan började det riktiga lidandet för Evelina............men som skulle göra henne frisk.
Hon sa så tappert. Det gör inte ont pappa , det tar bara bort det dumma i mig................

Det är så ofattbart att det gått 2 hela år. 2 ändå ganska långa år beroende på hur man ser det. Känns som en hel evighet sen man sist såg henne, men ändå känns det som om det vore idag hon lämnade oss. Jag vill på något sätt att tiden ska rinna iväg fort. Fort långt bort från den dagen hon gick bort , så den för mig framåt lite närmare dagen då vi skall mötas igen......


Emelie har nu varit i Prag en vecka med sitt handbollslag och är nu i skrivande stund på väg hem igen i minibussar.
Det verkar som om dom haft en rolig och givande vecka där, bortsett från lite dåliga magar. Ska bli skönt att få hem henne igen man känner ju saknaden när dom är borta och sen när dom är hemma så tänker man vad lugnt och tyst det ändå va när hon var i väg. Men vill så klart att hon alltid ska vara hemma hos oss.


Joacim har varit hemma och haft sitt påsklov , lugnt och skönt. Men han har faktiskt haft lite uteaktiviteter och inte bara suttit vid datan. Han har varit och golfat lite, faktiskt. Han har även fått besked om att han fick sommarjobbet på Scan och det ser han fram emot just nu. Om 2 veckor åker han iväg på en studentresa till Spanien, då ska man oroa sig igen. Det tar aldrig slut att behöva oroa sig tydligen.

Annars har väl själva påsken varit riktigt lugn och vilande med underbart härligt väder. Vi har varit i Knäred en sväng och sen körde vi till stugan i Bergkvara, och nu är det jobb igen. Som sagt dagarna rullar på mer eller mindre men vi har en jobbig tid framför oss med många speciella datum, plus en konfirmation och student att tänka på.

3 kommentarer:

  1. Att oroa sig är nog en mammas lott här i livet.
    Till och med jag minns vad som hände er då för 2 år sedan. Fy för dessa datum och allt annat hemskt som gör oss påminda hela tiden. Kram

    SvaraRadera
  2. Ja, hela våra nya liv kantas av datum som står för olika mer eller mindre livsavgörande moment...Surrealistiskt...
    Massmis med
    Hannas pappa

    SvaraRadera
  3. Jag kan ju bara tro mej förstå hur jobbigt ni har det i saknaden och försöka förstå det offatbara som skedde. Men jag måste oxå säga att under denna ändå korta tid har ni gjort något helt ofattbart genom er insamling till barncanderfonden .Min beundran hur ni alla gjort detta möjligt är stor, ja så stor att jag ej kan uttrycka den.

    SvaraRadera