Joacim 19 år

Idag fyller vår lille kille 19 år...... Helt otroligt vad tiden rullar på och själv har man också blivit äldre,fast det syns knappt.
En dag som denna skulle vi gärna ha velat fira med både tårta och kalas, men allt sånt är betydelselöst på något sätt för oss alla som är kvar här. Visst firar vi men inte på det sättet man skulle vilja, den äkta glädjen lyser fortfarande med sin frånvaro.
Vi är så glada att vår först födde har blivit så här gammal och blivit ganska vuxen och livet leker än så länge, men snart börjar allvaret med jobb och allt vad det innebär...
Vi åkte in till stan och avnjöt en god middag på resturang O`learys och man blev både mätt och trött efteråt........men sen fick det ändå bli en halv timmes promenad i skogen med hunden och där var så frid fullt och skönt nu i kväll.
Vi har ju precis av verkat en konfirmation och om 3 veckor är det dax för studenten så vi tyckte det räckte med att fira det i år.
Annars går dagarna på av sig själv, fast det blåser ganska mycket mot vind här hemma just nu..men vi hoppas att det snart kommer lite bättre tider för oss.

Kram och Grattis till Joacim..Vi älskar dig/ Mamma,Pappa, Emelie & Evelina

Emelies konfirmation

Då var det vanlig vardag igen med jobb och skola. Den senaste veckan har handlat om diverse bestyr med att ordna inför Emelies konfirmation som var i Lördags nu den 14/5 .
Det är ju en hel del att tänka på som ska inhandlas, som klänning,skor blommor och presenter och allt som gästerna ska få ta del av. Men sent i fredags kväll,så var dukningen mm färdigt, fast det blev ändå en runda till affären på lördag fm för att kompletera lite av varje.
Släkten samlades i Åsum kyrka kl 14 för att få delta vid Emelies konfirmation och se det fina teaterspel dom hade tränat in. Emelie spelade Adam och gjorde det jättebra men var nog inte så lik honom... Konfirmanderna sjöng sen väldigt fint Himlen är oskyldigt blå av Ted Gärdestad och då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre.......sist vi satt i denna kyrkan (eller överhuvud taget varit i en kyrka) så var det ganska exakt 2 år sedan, då vi begravde vår älskade fina " Lina". Då sjöng Emil Sigfridsson bla Himlen är oskyldigt blå, den är så underbart fin.
Konfirmanderna var alla så fina i sina kåpor och flickorna i sina fina frisyrer och allt var väldigt fint. MEN, det var en väldigt jobbig stund för både Fagge och mig och alla hemska minnen bara välde över en. Men vi var tvungna, detta var ju Emelies dag.
När nattvarden var tagen och allting slut så samlades vi borta vid Evelinas grav och tände ljus och la blommor och tankarna var hos henne.....som alltid.Gästerna och vi körde hem och vältrade oss över en underbart god smörgåstårta och sen lite kaffe på det.
Vid 19 tiden kom ännu mera gäster som är våra goda vänner, Cartnes, Jeppssons och Löfqvistarna och ännu en smörgåstårta åkte fram. Det intogs lite vin, öl och whisky mm så stämningen blev lite mer fartfylld. Vi oddsade på schlagerfestivalen och hörde bidragen, men under röstningen blev det musik av andra toner och även några danssteg.Emelie hade huset fullt med kompisarsom fick beskåda lite tokiga vuxna, men ibland är det skönt att bara släppa allt och bara va.......

2 år av sorg och saknad............

Det finns inga ord att beskriva hur man känner och tänker idag..................
Om jag ändå skulle försöka så kan jag bara säga att denna dagen har funnits i tankarna den senaste veckan. Man går igenom minut för minut i tankarna, man ser bilden av en sjuk lidande flicka i sin säng när man blundar........Tänker på att det var sista gången jag duschade henne och sen torkade henne och satt kvar med henne i famnen en stund för att göra henne varm igen...
Man tänker: vad kunde vi gjort annorlunda för att få ha henne kvar hos oss.......Vi hann aldrig ta farväl.........det får vi bära med oss resten av våra liv tills vi möts igen, för det gör vi ..........

Du föddes av kärlek och kärlek du oss gav,
Ditt leende lyste upp allas vår dag.
Din tid här på jorden blev allt för kort,
men i vårt minne du lever för gott.
Vi saknar dig så vår kära prinsessa,
och vet att åter en dag vi kommer att träffas.
Du kämpade tappert och gav aldrig upp,
men Gud ville ha den vackraste han gjort.
Nu finns du bland Änglar och fortsätter ge,
ge av din kärlek,värme och lek.

Denna fina dikt skrev en arbetskamrat till mig som heter Tina Nordberg.
Tack Tina, du har ett gott hjärta/ Kram

Det finns ju inga ord för att kunna beskriva vår kärlek,sorg,längtan och saknad. Men med denna film kan vi visa den kärlek Evelina gav oss och vi henne i dom 4,5 år som hon fick finnas hos oss............


ÄLSKADE DOTTER OCH LILLA SYSTER VI SAKNAR OCH LÄNGTAR EFTER DIG SÅ OERHÖRT MYCKET...HOPPAS DU KAN KÄNNA VÅR KÄRLEK TILL DIG

Pris som årets Laholmare till min mamma

Min mamma hade blivit nominerad i år som årets Laholmare för sitt stora engagemang med änglarna och den enorma insamlingen till barncancerforskningen. Och hon vann priset! Mamma blev verkligen rörd och glad och det med all rätt så klart.
Själva utmärkelsen gavs igår i samband med valborgsfirandet inne i Laholm.
Men utan Ray`s och Nettans hjälp hade det aldrig blivit någon änglatillverkning så dom har verkligen en stor del i det hela.


Och alla ni som hjälp till med att sälja och köpa Evelina- ängeln i vårt avlånga land från Norr till Söder, utan er hade det aldrig blivit denna enorma summa till forskningen.


Till min älskade mamma


När jag själv var en liten flicka
Så fanns du alltid vid min sida och lärde mig allt jag borde kunna och veta
Men vad du inte kunde säga mig då, var hur mitt liv skulle gå...

Jag visste inte heller då att jag tre helt underbara barn skulle få
och att jag redan i unga år skulle behöva uppleva denna enorma sorg...

Du har passat våra barn titt som tätt och du har inte alltid fått det så lätt
En bättre mormor kunde dom inte få, du har funnits för dom sen dom var små...

Att våran älskade lilla flicka aldrig skulle få bli stor, det är en oerhörd sorg så stor.
Du är en hjältinna med ditt stora engagemang, för att rädda så många barn som forskningen kan
Men den största av alla hjältinnor i himmelen finns och hon för alltid i våran hjärtan finns.......

Tack mamma för att just du finns och gör så att lilla Evelina lever kvar som ett änglasmycke runt så mångas halsar
och att med din hjälp fler barn ska överleva cancern, och att ingen syster och bror, mamma och pappa ska behöva uppleva denna saknad, sorg och enorma smärta...........

Mamma jag älskar dig/ din dotter

Datumar som ständigt kommer att påminna....

Idag är det dagen vi stängde dörren för 2 år sedan här hemma, och Evelina skulle aldrig mer få komma hem igen. .......
Idag för 2 år sedan påbörjades helkroppsbestrålningen för att slå ut alla cancerceller och hela hennes immunförsvar för att sedan kunna ta emot stamcellerna från den lilla Texaskillen som skulle rädda Evelinas liv.........
Idag för 2 år sedan började det riktiga lidandet för Evelina............men som skulle göra henne frisk.
Hon sa så tappert. Det gör inte ont pappa , det tar bara bort det dumma i mig................

Det är så ofattbart att det gått 2 hela år. 2 ändå ganska långa år beroende på hur man ser det. Känns som en hel evighet sen man sist såg henne, men ändå känns det som om det vore idag hon lämnade oss. Jag vill på något sätt att tiden ska rinna iväg fort. Fort långt bort från den dagen hon gick bort , så den för mig framåt lite närmare dagen då vi skall mötas igen......


Emelie har nu varit i Prag en vecka med sitt handbollslag och är nu i skrivande stund på väg hem igen i minibussar.
Det verkar som om dom haft en rolig och givande vecka där, bortsett från lite dåliga magar. Ska bli skönt att få hem henne igen man känner ju saknaden när dom är borta och sen när dom är hemma så tänker man vad lugnt och tyst det ändå va när hon var i väg. Men vill så klart att hon alltid ska vara hemma hos oss.


Joacim har varit hemma och haft sitt påsklov , lugnt och skönt. Men han har faktiskt haft lite uteaktiviteter och inte bara suttit vid datan. Han har varit och golfat lite, faktiskt. Han har även fått besked om att han fick sommarjobbet på Scan och det ser han fram emot just nu. Om 2 veckor åker han iväg på en studentresa till Spanien, då ska man oroa sig igen. Det tar aldrig slut att behöva oroa sig tydligen.

Annars har väl själva påsken varit riktigt lugn och vilande med underbart härligt väder. Vi har varit i Knäred en sväng och sen körde vi till stugan i Bergkvara, och nu är det jobb igen. Som sagt dagarna rullar på mer eller mindre men vi har en jobbig tid framför oss med många speciella datum, plus en konfirmation och student att tänka på.

Ännu en påsk......

Ja så var det påskhelg och man är lite långledig. Det är andra året utan Evelina och vid sådana här högtider känns det alltid värre än vanligt. Såg en hel del barn på gatan utklädda till påskkärringar som gick runt och ringde på i husen. Vi tog bilen och körde till Evelina. Vi hade köpt lite blommor och gjorde lite vårfint vid graven, men glömde påskfjädrarna så det får jag upp med imorgon.
Tankarna gick till sista påsken med lilltjejen, vi var inlagda på CSK och målade påskägg tillsammans, dom finns nu i Evelinas minneshylla. Tiden går trots allt och det är så ofattbart att hon inte finns här hemma hos oss, som hon borde få göra, klä ut sig till påskkärring som dom andra barnen och knacka dörr. När dom klädde ut sig på dagis en påsk så vägrade hon måla kinderna , hon tyckte det var så äckligt och kladdigt. Ja hon fattas oss så oerhört och man längtar så tills vi ses nästa gång.
Emelie åkte till Prag med handbollslaget i går morse, och ska vara borta en hel vecka, så det är lite extra tomt här hemma, Joacim är hemma och har sina kompisar i källaren så man märker inte så mycket av dom.
I morgon kör vi till Knäred till min mamma och stannar över till lördag då vi kör vidare till stugan i Bergkvara. Dom har ju lovat skönt påskväder, då kan det vara avkopplande i stugan och få sola och bara slappa.

Önskar er alla en trevlig påsk

Oro i kroppen.....eller saknad

Har varit en hel del ganska bra dagar och när man trotts allt mår ganska OK så byggs det upp en hel del smärta inom en.
Och till slut så orkar man inte hålla allt inne utan det måste ut och släppa lite på trycket.
Idag var det nog en sån dag för mig. Kände mig så nere och ledsen även om jag känner mig mycket piggare med mera ork sen jag började med min träning.
Tog en promenad med hunden uppe i skogen. Jag gick där och lyssnade på fågel kvitter och lugnet som finns där.
Tankarna var givetvis på Evelina. Jag saknar henne så oerhört mycket. Hennes röst och skratt och hela hennes härliga närvaro som spred så mycket glädje för hela familjen.
I skogen plockade jag några vitsippor som jag satte hos Evelina,hon älskade verkligen att plocka blommor när vi var ute i naturen.
Jag tittade tillbaka i bloggen och såg att just idag för 2 år sedan mådde Evelina riktigt bra och vi hade några fina dagar
Så här skrev jag:

Idag har det varit en lugn och skön dag.Kvh kom vid 11 och tog blodprover på Evelina som jag har fått svar på nu.HB 106,vita3,9.netrufila 2,4.trombocyter 59.crp6. och natrium och kalcium värden är också bra.Det var några lever värden som är något förhöjda igen,hoppas det rättar till sig tills vi ska till Lund.Vi har varit uppe CSK Evelina och jag och lämnat avföringsprov och så skulle dom sätta heparin i slangarna för dom ska inte användas på en vecka nu så inte blodet stelnar i dom.Hon är mycket pigg och glad och sjunger hela tiden.När vi kom hem så mötte vi Cissi och Spike utanför. Evelina blev glad och vi pratade en stund.Man saknar att umgås med goda vänner,men Cissi och Evelina kom överens om att vi snart skulle ha en fest.En underbar dag med härligt väder..

Det blev ingen mer fest för Evelina........................

Älskar dig hjärtat