onsdag 27 maj 2009

Brustet hjärta

Tänker på vår lilla flicka hela tiden.Det är verkligen tungt att vakna varje dag utan att vår Evelina ligger bredvid och snusar.Tvn är tyst,ingen som tittar på disney film dagarna igenom.Ingen som pratar och skrattar inne från Evelinas rum.Tittar man ut i trädgården,så står där en tom studsmatta och en öde lek stuga.Men man kan ändå se bilder framför sig av en lycklig flicka som hoppar och som sen leker med dockorna i lekstugan....om och om igen så frågar man sig.Fanns det verkligen inget annat dom kunde gjort som hade ökat hennes chanser att få leva och vara glad här hos oss.Tänker på hur liten hon är 4 1/2 år bara och alldeles ensam nu.Älskade underbara goda fina Evelina KOM TILLBAKA.
Hur, jag undrar bara hur fan ska man kunna gå vidare och leva ett lyckligt liv när någon man älskar så högt rycks ifrån en.
Din syster och bror saknar sin fina lillasyster så himla mycket,nu har dom ingen att busa och sjunga sing star med.Evelinas morfar har kommit hem till Sverige idag.Han bor annars i New York så dom har inte träffats sen sommaren-07.Vi hade planerat att han skulle komma hem i Juni för då skulle Evelina ha repat sig från den värsta tiden efter transplantationen trodde vi.Nu blev det ju inte så att dom fick träffas igen,som hon längtade efter.Dom hade ju pratat en del i telefon.Nästa gång blir i himlen vi får mötas igen.Och man längtar dit,man kan ju dö av brustet hjärta kanske.

10 kommentarer:

  1. Jag tänker så mycket på er! Jag förstår inte hur man klarar av att leva utan sitt älskade barn. Vi har levt på kanten till detta sedan 2002, men ingen kan känna den otroliga smärta som ni känner av att förlora sitt barn. Ni ska veta att ni finns i våra tankar och hjärta, dagligen! Kram Maria mamma till Victoria och Marcus

    SvaraRadera
  2. Fy vad hemskt! Det är så svårt att tänka sig in i er situation!! Någon gång i framtiden kanske ni kan se ljuset igen,men nu,nu förstår jag att det känns jävligt långt borta. Tänker på er!

    SvaraRadera
  3. Ja, hur ska ni kunna gå vidare utan Evelina? Förmodligen för era andra två barn men inget barn kan ersätta ett annat.
    Det måste vara det grymmaste mna kan gå igenom, det ni går igenom nu.
    Känner ju inte er men ert öde berör så otroligt ändå.
    Tänkte på er på föräldramötet ikväll, förstå absolut att ni inte orkar med sånt nu. Tänker på er när vi kör inärheten (vår son la ju godishjärtan till Evelinas storasyster i julas så jag vet ungefär var ni bor).
    Drar mig lite för att skriva här eftersom jag är lite rädd att det känns jobbigt när okända gör det men eftersom ni valt att ha bloggen öppen så förmodar jag att ni känner ett visst stöd i kommentarerna ändå kanske. Ni är modiga som delar med er och det får, i alla fall mig, att uppskatta mina nära ännu lite mer.
    Önskar er alla styrka och värme som finns!

    SvaraRadera
  4. Elisabet Roslund28 maj 2009 kl. 10:13

    Det känns om om man står vid ett stup och bara ska trilla ner.....allt känns så ostadigt. Tankarna far och flyger och man bara famlar i en dimma. Jag tänker ofta på våra änglar, var finns dom? Jag fortsätter leva idag och har bestämt mig för att göra det bästa jag kan, trots att jag saknar min änglason Mattias så otroligt mycket. Jag vet att man är starkare än man tror och jag vet att ni kommer att leva vidare med Evelina i tankarna alltid. Livet är en gåta.
    Livet kan inte bara ta slut, någonstans finns våra änglabarn. Vi ska se dom igen en dag! Det finns mer än vi kan förstå just nu......och här.
    All styrka, all Kraft och massor av Varma Kramar till er, hela familjen.
    Elisabet

    SvaraRadera
  5. Älskade Cilla o Fagge!!
    jag vet precis hur ni känner er ,allt är ett ända kaos ,som dom slitit ut ens hjärta och sedan fösökt sätta det tillbaka igen ... Det är en svår tid , även den ni går till mötes .
    Alla dessa tankar alla dessa frågor som man inte kan få ett svar på och så detta VARFÖR !!
    Det ända jag kan säga till er i denna svåra sund är att detta måste ni ta er igenom , Och hur jävligt det än låter måste ni leva vidare för era andra två barn ,det är så lätt hänt att i denna stund glömma bort varandra för man är så djupt inbäddad i denna sorg som tyvärr tar över hela ens kropp o själ ....Det är 12 år sen min son dog och än i dag har jag svåra stunder som bara väller över mig , sorgen har ingen tid !! Man ska bara lära sig att hantera den o bli ett med den vilket är förbannat svårt ..
    Men jag tror att det finns något otroligt undrebart där på andra sidan!Där finns ingen smärta och inga tårar bara enroma mängder med lycka och kärlek ,och alla dessa barn som leker med varandra .
    Detta jag skrivit kanske låter hårt i dag , men det kommer en tid då ni förstår vad jag menar ... älskade vänner ni ska veta hur vi känner med er .STOR kram från en änglaförälder www.vsfb.se

    SvaraRadera
  6. http://alfons.blogg.se
    Hämta styrka o hopp här kanske?

    SvaraRadera
  7. Tänker på er, kan inte förstå Varför

    Kram Jenny

    SvaraRadera
  8. Vi hoppas att alla ni som läser denna blog vill tända ett ljus för en liten prinsessa tillsammans med oss så att det brinner i morgon fredag. Kopiera länken nedan så kommer du till Evelinas ljusgrupp.
    http://www.gratefulness.org/candles/candles.cfm?l=sve&gi=ecf

    Kramar från Stefan och Eva

    SvaraRadera
  9. Har precis tänt ett nytt ljus för Evelina. Tänker mycket på er familj Cilla.

    All styrka till Er....

    Kram Mariette

    SvaraRadera
  10. jag tänker på er en dag som denna.när jag läste att hon gått bort så grät jag kunde inte fatta det..jag ska tända ett ljus för evelina i kväll.din sida är så fin, jag går ofta in och läser den.många kramar till er alla Pernilla Marklund (Linus mamma)

    SvaraRadera