tisdag 19 maj 2009

Finns inga ord

Vi saknar vår älskade solstråle så det gör så ont.Det finns så många frågor OM.Det går inte att beskriv hur man känner sig,endast den som själv varit drabbad av att mista sitt barn vet.Hade själv inte kunnat föreställa mig en sån smärta och stort hål i hjärtat man skulle ha.Vi tänker hela tiden på vår fina rara underbara flicka som nu är den finaste av änglar i himlen.Dagarna är så långa och tysta orkar inte ta sig för någonting.Det går några minuter och sen har man en klump i magen och tårarna rinner och man undrar varför måste han ta vår flicka.Vi körde 3 mil iväg igår för att handla lite.Det va en mardröm.Allt man såg,barnkläder ,leksaker och kitty plåster det gjorde så ont så jag ville bara skrika ut min smärta.Barn som sprang omkring,det är så jävla orättvist.Hon älskade livet,gladare barn fanns inte,så possitiv till allt och snäll som få mot alla.Evelinas rum står orört,vi tänder ett ljus varje kväll i hennes fönster så att hon hittar hem.Idag fick vi en cd skiva i posten från Eriks föräldrar.Där fanns jätte många fina bilder på Evelina,och det va både sorgset och underbart att se hennes härliga leende.Tack för den fina skivan det betyder jätte mycket för oss.Jag är tacksam för alla bilder vi kan få på Evelina.Vi tyckte vi hade tagit mycket kort men ändå inte.Lille Lotta från avd 64 ringde idag.Det känns så skönt att prata med henne.Vi vet att det va en av Evelinas favoriter och hon fick alltid alla på gott humör.Att prata med henne idag kändes ändå som om vi är kvar på avdelningen och kämpar.Vi vill egentligen bara tillbaka dit och fortsätta där vi slutade.......
Måste sätta in en bild på vår härliga Evelina som togs sista dagarna hemma.

19 kommentarer:

  1. Detta är absolut inte rättvist, tycker ofantligt synd om er

    SvaraRadera
  2. Du har så rätt Cilla. Den sorgen du och din familj känner kan ingen annan känna som inte förlorat ett barn. Vi kan bara känna med er.

    Det finns ingen rättvisa i det som hänt. Det finns ingen som kan förklara. Att ni tänder ett ljus i hennes rum är fint. Emil sa att när Evelina kommer ner från himlen så är hon osynlig. Hon finns bland oss hela tiden. I våra tankar, liksom att ni som familj också finns i våra tankar.

    Sitter och önskar att jag hade några bilder att dela med mig av, men jag har inga...
    Har däremot minne av er underbara tjej. Det var vid lussefirandet 2007 och Evelina hade varit hemma från dagis några dagar och Emil några dagar. De hade inte mötts på ett tag. När Evenlina ser Emil kommer hon genast fram och kramar om honom. Sedan lägger hon huvudet på sned, plirar med ögonen och säger...Har du saknat mig Emil? med ett stort leende på läpparna. Det är så vi minns henne.

    Jag vet att dagis har satt ihop ett helt bildspel.

    Kramar till er alla
    Mariette (Emils mamma)

    SvaraRadera
  3. Mina tankar är hos er och Evelina

    SvaraRadera
  4. Det finns inga ord. Vi tänker så på Er varje dag! Undrar vad ni gör "just nu". Evelina var verkligen den gladaste och goaste flickan man kan tänka sig. Så finurlig och rar. Vad fint att Ni fått bilder! Önskar jag hade några åt Er.
    Varje gång de spelar "ängellåten" på radion kommer tårarna. Det är nästan som låten verkligen var skriven till just henne. Det gör så ont i oss också. Evelina bor i våra hjärtan.
    Vi önskar att Ni har nära vänner som finns i er närhet som kan hjälpa Er med helt enkla saker. Laga mat, handla, städa - finnas där och bara lyssna.
    Evelina finns inom oss som kände henne.
    Tusen kramar från oss
    Annette, Christer, Elias, Beatrice, Louise och Anton

    SvaraRadera
  5. Att inte Evelina klarade sig är så orättvist. Det måste vara jobbigt att bara gå ut i affärer som ni beskriver. Helt plötsligt har ni ingen liten flicka. Allt man gör med små barn försvinner. Vår Oscar har lymkörtelcancer och han är vår lille pojke med två bröder på 15 och 17 år. Mina tankar går till er dagligen. Hoppas era stora barn kan finna styrka tillsammans med er.

    SvaraRadera
  6. Cilla ja kan inte sätta mig in i hur ni har det men ja kan tänka mig att det måste va fruktansvärt allt ni gått igenom och går igenom ni ska veta att ni finns i våra tankar hela tiden är det något vi kan göra för er så bara hör av er kram annika med familj

    SvaraRadera
  7. Mitt hjärta blöder för Er. Livet är så orättvist..

    SvaraRadera
  8. Du har rätt i att man inte kan förstå hur det känns, men det måste vara så fruktansvärt att det inte går att beskriva. Som andra sagt före mig så är det verkligen orättvist.

    Vi tänker på er varje dag.

    Kramar från oss

    Katarina (Liams mamma)

    SvaraRadera
  9. Uch Cilla med familj. Jag vet tyvärr lite vad det handlar om att förlora ett barn. Vi gjorde ju det -94. Känns som igår.Värst va att ta sig ut & handla som du skriver. Det va en stor pina!Allt som va narturligt innan va hemskt.Första gången vi va på stan kändes det som m alla glodde på oss. Kom ihåg att jag sprang ifrån mat affären första gången på Maxi.Tänker på er HELA tiden!!! Emilia sa igår kväll - "mamma varför hann vi inte leka som vi bestämnde"? Emilia va ju inget annat än sjuk just då tyvärr. Lite svårt att förklara för henne. "Mamma då hade jag kunnat säga hejdå med en kram, nu kan jag ju inte det". Uch nu strömmar tårarna & skulle inget annat än vilja krama er. Ni finns i våra tankar & inte minst eran prinsessa.
    Många kramar!!!! Vi finns här för er!!!

    Mia;Mange,Felle,Julia & Emilia

    SvaraRadera
  10. Man kan inte föreställa sig vad ni går igenom. Tänker på er varje dag.

    Tusen kramar från Agneta Stark

    SvaraRadera
  11. Fy vilken orättvisa.. Sitter här med tårar i ögonen och vet inte vad jag ska skriva.. :(
    Kramar // Therese

    SvaraRadera
  12. Hej på er hela familjen. Jag har nu på morgonen suttit och läst hela er blogg. Det är med en otrolig smärta i hjärtat jag läser om kampen ni stridit. Vi (jag och Martin) läste er artikel i K-ladet för en tid sen och det var med stor sorg Martin berättade att Jockes lillasyster inte fanns mer. Det finns inga läkande ord i er situation, men vill skicka de varmaste kramar till er.
    Många kramar Eva & Martin Arvidsson

    SvaraRadera
  13. Sitter o läser allt ni skrivit. Det är helt ofattbart. Kan inte tänka mig hur dt känns. Sitter med tårar i gonen. Ni finns i mina tankar.

    SvaraRadera
  14. Sänder kramar och omtanke till hela er familj. Det känns ofattbart att lilla Evelina inte finns kvar hos er. Joel pratar om hur han lärde Evelina att spela Wii. Tack Cilla för att jag fick prata med dig ikväll. Ta hand om varandra! Hela familjen hälsar. Kram Gunilla Dahl (Joels mamma)

    SvaraRadera
  15. Ville bara säga att jag tänker på er i er stora sorg.
    Jag kan inte sätta mig in i er situation,men vill ändå att ni ska veta att vi är många som känner med er.
    Livet är inte rättvist.
    Många kramar
    Linda Juhlin (Jacob och Idas mamma)

    SvaraRadera
  16. Vi sänder de varnaste hälsningar till er.
    Tänker på er

    Ia med familj

    SvaraRadera
  17. Vi läser allt ni skrivit och skrivit.
    Känns bara så ofattbart och orättvist.
    Både ni och Evelina kämpade av hela ert hjärta. Tårarna rinner på våran kinder.
    Det ni skriver är så fantastiskt vackert men ändå så gripande. Vi tänker på er!
    kram Malin A med familj

    SvaraRadera
  18. Jenny (Moas mamma)23 maj 2009 kl. 13:33

    Har tänkt så mycket på er,
    finns inga ord hur orättvist denna sjukdom är..

    Tänder ljus för henne varje kväll

    Kram
    Jenny

    SvaraRadera
  19. Har suttit och läst er blogg. Vet inte riktigt vad jag ska skriva men vill tala om att jag tänker mkt på Er..Många kramar från Helene Olsson (Håkansson)

    SvaraRadera