lördag 16 maj 2009

Varför???

En vecka har nu gått sen det ofattbara hände, min tappra o levnadsglada flicka inte orkade mer, fy fan, varför fick det inte sluta lyckligt,efter alla krig du utkämpat, sedan den där fredagen i oktober, mot leukemin,blodförgiftningar,infektioner,feber mm mm och dom grymma steroiderna o cellgifterna tog hårt på din lilla kropp. Jag känner att jag svikit dig, jag visste vad som väntade i konditioneringen(strålning,cellgifter o antikroppar)ett helvete, men en enig läkarkår sa annat att det va det bästa för dig, skulle jag ha stått på mig mer? Hur hade vi klarat ett ev återfall i så fall, jag får leva med dessa frågor..Du va så pigg o glad innan den djävulska konditioneringen började, som skulle leda till bot, men som blev din död. Jag hoppas du kan förlåta oss,det finns inga ord, vi är förkrossade, jag spelar upp dom sista timmarna o dygnen om o om igen. Allt som hände va helt overkligt, det kändes som om vi hade all otur som finns, det hela tog på Evelinas krafter, jag känner mig mycket bitter på några få sköterskor som bidrog till detta, saknar man dessutom empati o medkänsla, då bör man inte jobba på en barnonkologi med barn som har ett konstant dödshot hängande över sig. Givetvis finns det dom vi gillade mycket, läkaren Dominick, sjuksköterskan Petra,lille-Lotta, Carina,Maria, Marita mfl samt clownen Ann och alla fröknar på lekterapin som är underbara människor.Det känns som om du aldrig fick en riktig chans, du o jag som planerade för din 5-årsdag det pratade vi om varje dag, alla skulle få komma sa du sån va du alltid så snäll, åka till Bergkvara, åka på semester,hoppa studsmatta,titta på när Emelie o Joacim spelade handboll det älskade du.Vem skall jag nu titta på scooby-doo med? Nej, du om nån förtjänade att klara detta,så som du kämpat o lidit. Timmarna innan du dog kramade du min hand när jag sa att det va pappas flicka, mammas flicka, Joacims flicka, o Emelies flicka,så sa vi alltid,du o jag.Nu skall vi åka in,o hälsa på dig igen, du ser presis ut som när du sov tungt. Det blir svårt o gå vidare utan dig min prinsessa, vi skall ses igen,du är alltid med mig, ditt härliga skratt ekar i mitt huvud..Jag älskar dig mycket/ Pappa

11 kommentarer:

  1. Till alla er som liksom vi vill tända ett ljus för lilla Evelina och göra det tillsammans med andra.
    Kopiera denna länk så kommer ni till Evelinas ljusgrupp:

    http://www.gratefulness.org/candles/candles.cfm?l=sve&gi=ECF

    Kramar från Stefan och Eva med familj

    SvaraRadera
  2. Mina tårar rinner som varje gång jag läser på denna blogg.
    Läser samma texter om och om igen och detta är inte rättvist. Vet om att ni vet det och vill att ni ska veta att även om jag inte känner er är mina tankar med er.
    Försök vara starka fast det är svårt för ni har 2 underbara barn till (?)
    Tänker på er...........

    SvaraRadera
  3. Snälla, tappra ni, ni kunde inte gjort annat än det ni gjorde, Man är som förälder maktlös i slutändan när personalen tar sina beslut. Ni kunde inte gjort bättre än det ni gjorde, ni var ett enormt stöd för Evelina och ni var alltid där för henne med ett leende, för så är ni storhjärtade och snälla.
    Vi däremot har svikit, vi skulle skicka presenter till Evelina så att det skulle hända något roligt och avbrytande i issoleringen, vi valde att vänta för att det skulle hända något roligt längre fram för Evelina... varför väntar man? Elin och Elsa ville hälsa på "Labolina" (Elsa kan inte säga Evelina )men vi kunde inte pga Eriks issolation, varför kunde vi inte åkt utan Erik ? Evelina blev för oss en mycket speciell tjej som livade upp vardagen på avd64, Erik blev alltid glad över att se henne. Vi saknar dig Evelina.
    Fredrik med familj

    SvaraRadera
  4. Fagge, kompis var stark. Tänker på er! Känner och gråter med er.
    Magnus

    SvaraRadera
  5. Vill bara skriva att mina tankar är hos er! Det är fan inte rättvist!

    SvaraRadera
  6. Det gör så ont, trots att jag aldrig träffat er vackra Evelina. Barn ska inte dö, föräldrar ska inte överleva sina barn. Jag är så ledsen föe er skull.

    Tänder ett ljus för Evelina i mitt vackraste fönster ikväll.

    SvaraRadera
  7. Evelina,

    Om en stjärna hade tänts på himmeln
    varje gång vi tänkter på dig
    hade natten varit ljusare
    än den soligaste sommardagen....

    Pernilla, Peter
    Karl, Kristoffer

    SvaraRadera
  8. Jag är så ledsen för er skull. Har läst de senaste veckornas blogginlägg flera gånger och försöker förstå, men kan inget annat än gråta. Tänker på er hela tiden. Det är så jävla orättvist!
    Ossians mamma

    SvaraRadera
  9. Vi kom igår in på avdelningen för ny behandling ocg fick då reda på det fruktansvärda av en annan förälder. Vi tänker mycket på er och saknar solstrålen Evelina på avdelningen.
    /Patrik & Kristina m. familj. (Mattias Svensson. Älmhult)

    SvaraRadera
  10. Hej, en stor kram vill ja skicka. Vet att de inte är till mycket tröst men ändå. Mina bonusbarn, min sambons barn, gick bort förra året,,under hemska omständigheter.. så ja kan på ett sätt förstå dina agg mot sjukhuset och varför dom inte gjord mer.. Du har all rätt till o va arg. önskar de finns nått man kan säga så att allt känns bättre, men de gör de inte. En dag kommer de se lite ljusare ut, ni kommer minnas Evelina med glädje och känna att hon är mer er, alltid!

    SvaraRadera
  11. saknar ord, men glöm inte 5-års kalaset med alla inbjudna och glöm inte att hoppa i studsmattan, för lilla grynet finns med er, alltid.

    SvaraRadera