söndag 6 september 2009

Grattis vår ängel



Idag för 5 år sedan föddes du.Den 6 september 2004 kom Evelina Ida Johanna klockan 05.54. Mild god och glad redan då.Du va så underbart söt och alla bara älskade dig redan från första stund.Dagar blev till år och vi hade underbara dagar med dig.Vad man inte visste då va att ditt och vårt liv skulle komma att förändras väldigt drastiskt när du fyllt 4 år.
Först att få reda på att du hade leukemi,sen kämpar du med all livs vilja du har och kommer igen efter den ena svackan efter den andra.I April när vi va hemma sista gången va det så härligt att se hur stark och glad du var.Sparkade omkring på din cykel,hoppade studs matta och lekte i din lek stuga med dockorna.
När vi sen ger oss av ner till Lund för den sista behandlingen och allt va det innebar,så kändes det verkligen som att det här fixar Evelina hon va så frisk och stark nu.Första dagarna gick allt bra.Vi va ute på lekplatsen på valborgs afton och du gungade och far omkring och hade jätte roligt.Det va sista gången du va ute och lekte.Helvetet började med feber som inte ville ge med sig trots all antibiotika.Ett tag misstänkte dom hjärn blödning och vi åker på en CT,sen går cvkn sönder och du åker på operation och ligger på uppvak med andra patienter trots att du ska va isolerad och är noll ivärdena.Din resa va inte lätt det va ständigt nått som blev fel.Du kämpade på in i det sista mitt hjärta men dom klarade inte dig.
Nästan 4 månader har gått sen du lämnade oss,saknade efter dig är obeskrivlig.
Idag skulle vi haft kalas för dig,du såg fram emot det.Vi skulle firat dubbelt både 5år och att du skulle vara frisk nu.
Det gör så ont och är så orättvist att du inte får vara med oss här och fira DIN egen dag.
Istället sitter vi här nu ensamma utan dig och vet inte riktigt hur vi ska göra din dag så minnes full som möjligt-Jag ställde mig själv frågan,om jag hade frågat Evelina vad hon hade velat äta idag så hade svaret tveklöst varit TACO så så får det bli.Om jag frågat villken tårta hon velat ha så hade det varit en ROSA prinsess tårta såklart,så även det blir det idag.Vi ska åka upp till dig och du ska få ballonger och blommor och sång, så mycket mer kan vi inte göra hur gärna vi än vill.Jag hoppas att dina ängla kompisar sjunger för dig och du kanske får en present av dom.När du kommer hem igen så väntar din cykel och en massa andra presenter på dig.
Evelina min dotter min älskade prinsessa mamma längtar efter dig,mitt hjärta blöder och blir aldrig läkt igen...
Kom hem igen så vi får vara tillsammans.............../ Din mamma

TILL PAPPAS FLICKA av Pappa
Idag fyller min fina flicka 5 år, det skulle varit den totala lyckodagen idag, dagen du såg fram emot så mycket.. Vi pratade om din födelsedag timmarna innan du dog, alla fick komma sa du, så sa du alltid. I övermorgon e det 4 mån sen det ofattbara hände, det som inte fick hända, det hände. Veckan innan du dog så dansade du i korridoren på avd, du mådde så bra så levnadsglad o full av liv var du, alla trodde vi att det skulle gå bra det som komma skulle,fast jag va mycket rädd också.Du visste inte vad som väntade, hur förklarar man för en 4-åring att man måste gå igenom ett helvete(konditionering) o slå ut ett immunförsvar innan man blir frisk, Gud skall veta att jag försökte förklara för henne om o om igen, då sa hon bara ¨pappa det e inte farligt o det gör nog inte så ont, hur kan en fyraåring någonsin förstå..? Din sista natt(innan du gick vidare till en bättre värld) natten till lördagen den 9 maj, så tittade vi på Scooby-Doo, ett av våra favoritavsnitt, du orkade inte se klart hela, den natten va grym, febern va uppe på 41 grader, sjuksköterskorna va maktlösa kommer jag ihåg, vi provade med allt, till slut så fick vi ner febern,personalen,ringde till sin chefsläkare, jourläkaren va där ett par gånger, dom bedömde att barnintensiven inte va aktuellt, hade dom kunnat rädda henne om hon kommit upp redan då, det e en av många frågor man ställer sig. På fredagskvällen den 8 maj sa sjuksköterskan Yvonne till mig att hon bedömde Evelina som stabil, ett dygn senare var Evelina död. Vår läkare Dominick sa att han inte varit med om ett så snabbt förlopp, hon gick in i sepsis chock(bara för en jävla bakterie som hon inte borde fått). När Dominick fick se Evelina på lördagsmorgonen den 9 maj så sa han att vi måste upp till barnintensiven direkt... Hela den här resan är sä jävla sanslös, att bara få leukemi(drabbar 70 barn om året i Sverige), inte gå i remission(betyder segt svar på första cellgiftskuren=mycket dålig prognos utan en transplantation), enl Jesper Heldrup drabbar det 1% av alla, 1% det e grymt, att hon inte gick i remission blev senare hennes död kan man säga, efter det blev hon ett högriskbarn, allt blev om möjligt ännu tuffare, mycket tung cellgiftsbehandling väntade,,Jag kommer ihåg vårt först samtal med Jesper Heldrup, han sa livet blir aldrig detsamma from nu, han visste inte hur rätt han skulle få, han fortsatte o sa att Evelina har ALL-Leukemi han sa att prognosen va god men att han inte kunde lova nåt, presis så sa han, Jesper är en av dom främsta inom leukemin i skandinavien, men Evelina kunde han inte rädda, vi hade många samtal med Jesper inte alltid uppskattade han mina frågor.en fråga man ställer sig också är om man inte kunde ändrat behandlingen tidigare(innan dag 29).Jag kommer ihåg hur dålig hon va i början hon låg i princip i sin säng hela november, när vi tvingade upp henne o gå så bara skrek hon av smärta, det va en fasansfull tid,det ena problemet efter det andra, så e det med dessa behandlingar. Till slut så kom dagen då dom skulle söva henne igen o titta i benmärgen om högriskbehandlingen fått stopp på leukemin, jag tror att dom va tveksamma,Jesper sa att leukemin kan ta fart vad man än gör, han vågar bara hoppas sa han,man vet inte varför vissa barn svarar dåligt på behandlingar sa han vidare, bara att man måste göra nåt ordinärt för o få stopp på leukemin, vi fick skjuta upp sövningen ett par gånger, hon va fruktansvärt dålig, Evelina va så dålig så att Helga(barnläkare), sa att leukemin ev hade fått övertaget, hon förberedde oss att det kunde va så, hon pratade om att våra anhöriga skulle komma dit till sjukhuset.Jag kommer ihåg dom veckorna, man va som en levande zoombie, hur man ens kunde köra bil mellan Lund-Kristianstad som jag gjorde ibland, konstigt, allt va som en dimma.. Det sista dygnet innan vi fick svaret på benmärgssvaret va fruktansvärt, gå o vänta på ett mer eller mindre döds besked el fortsatt kamp. På morgonen torsd 11 dec knackar Helga på dörren o kommer in o säger direkt, jag har goda nyheter på sin Isländska dialekt, den känslan går inte o beskriva(kändes som vi vann högsta vinst,Evelina skulle få leva, trodde vi då), vi grät av glädje,(det va enda gången vi grät av glädje, jag vet inte hur många gånger jag brutit samman o gråtit under samtal med olika läkare,den pressen man levt under, när det handlar om ens barn är man inte så tuff), Helga sa i alla fall att dom inte hittat några leukemiceller. Evelina blev snabbt starkare o sig själv igen, hon började tom skratta igen som hon alltid brukar göra hemma, det hade hon inte gjort på 6 veckor i Lund.. Nu va det bara en lång kamp fram till en transplantation, det visade sig bli en svår o tuff kamp, cellgifterna o alla övriga behandlingar slog hårt på Evelina, Jag försökte förklara för Evelina att medicinerna va dum mot henne men ännu dummare mot sjukdomen, hela resan va oerhört svår med än det ena än det andra hon drabbades av, men det va mycket skratt,bus o kärlek vi va ju tillsammans nästan hela tiden. Efter att skjutit upp tansplantationen 2 gånger pga höga levervärden så va det dags först srålning sen cellgifter sen antikroppar sen själva transplantationen, konditioneringen som det kallas är grymt tuff det e som o ha influensa x10. Det som sen hände sista veckan (efter allt hon gått igenom innan hoppades vi att turen skulle vända när vi gick in transplantationsfasen), är vidrigt, först misstänkte dom en hjärnblödning, röntgen visade att det inte va så, biva-läkare konstaterade att hon va stabil trotsallt, sen hade vi en sjuksköterska som fuskade med handhygienen, att gå in till ett barn som är helt utan eget skydd inget immunförsvar överhuvudtaget och börja pilla o byta slangar mm, är helt otroligt egentligen, jag sa till henne, då sa hon jag gör det så ofta ändå, jag blev så förbannad på henne,Dagen innan hon transplanterades gick hennes cvk(kateter hon har inoppererad vid bröstet,som man får medicin i) sönder, Dominick sa att han aldrig varit med om nåt liknande, och det händer Evelina dagen innan hon ska transplanteras! Det blir till o bryta hennes isolering o få en ny cvk in opererad, vilket är helt livsfarligt att bryta en isolering på det viset, den sjuksköterskan som just när det hände var själv med Evelina, jag va just utanför rummet o Cilla va i köket, hon är den enda som vet vad som hände, slarv el om Evelina själv drog i cvkn, Evelina va väldigt arg o trött vid tillfället,, troligen kostade någon av dessa händelser vår flickas liv, vidare på uppvaket efter hon fått ny cvk så fick vi se Evelina vakna med 2 stora sår i ansiktet, nån som dragit i plåstren som hon hade, det har vi inte fått svar på varför det hände, sen när vi skulle från uppvaket o ner till rummet för transplantationen så fick inte sjuksköterskan igång hennes maskin till medicinerna så dom kunde inte ge henne förbehandlingen som man måste ge innan navelsträngsblodet, det va samma sjuksköterska som jag 1 timme senare skulle be tvätta händerna! Samtidigt som stamcellerna låg o väntade på Evelina så kom vi inte från uppvaket bara för sjuksköterskan inte kunde få igång maskinen, stamcellerna kan inte ligga framme otinade länge, sen löste dom det, jag minns att hon ringde efter Dominick, jag minns knappt hur det gick till, men det va mycket obehagligt, sjuksköterskan sa vid ett tillfälle, nu skiter jag snart i det här..som sagt det ena efter det andra..hon stod på en antibiotika som heter Fortum hade hon stått på en annan antibiotika som heter Tianam så hade hon inte fått bakterien, ofta stod hon på Tianam, hade hon gjort det nu med så hade inte bakterien som orsakade hennes död fått fäste, det e svårt o inte tänka på sånt, små marginaler mellan liv o död..Jag undrar var Gud va under den här tiden, jag kommer ihåg att jag bad varje dag, jag sa att jag va beredd att göra vad som helst,bara hon får leva, jag o Evelina va i kyrkans kapell, men Gud valde väl o se åt ett annat håll,,jag har pratat med 3 olika präster o frågat varför, jag får inga svar,,, prästerna, Gudspredikarna har inga svar o ge mig, jag frågar mig hur Gud kan tillåta nåt sånt här...Dom sista timmarna va fasansfulla på biva hon låg på sängen, vårdpersonal o olika läkare svärmade runt henne, hon va uppkopplad hade slangar överallt, vi satt helt hjälplösa o såg på, vi pratade lite med dig, skulle vi sagt mer, du hörde min röst hela tiden, jag pratade med personalen hela tiden,, jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.Dom närmsta timmarna va avgörande sa dom, en av bivaläkarna sa att han räddat en pojke som hade samma bakterie några dagar tidigare, men att han inte va så sjuk som Evelina,samma läkare som hade bedömt Evelina som stabil 2 dagar tidigare, jag kommer ihåg att Dominick sa att situationen va mycket allvarlig det förstår ni väl,sa han, jag ville inte förstå, vi fick inte va på rummet när dom gjorde olika ingrepp, vi satt i korridoren när dörren sparkas upp, Cilla bara skriker kämpa Evelina skriker hon, jag va i fullständig chock, jag gick fram till rumsöppningen o ser Dominick göra upplivningsförsök, hennes lilla kropp flyger upp o ner..efter kanske en halvtimme kommer Dominick ut i korridoren o säger, tyvärr hon avled jag e mycket ledsen, jag glömmer aldrig dom orden.. sen kom våra 2 andra barn o andra anhöriga till sjukhuset o lite senare gick vi in till Evelina där hon låg på sängen o samlades runt henne o bara grät helt overklig situation.... nej livet blir aldrig detsamma igen... det första man ser om dagarna när man kommer hem är dina rosa foppatofflor o din hellokittykeps som ligger på hatthyllan, det känns som man aldrig vill flytta på dom, ditt rum står nästan orört. När man mister ett barn så måste man ta tag i begravningsfrågor,försäkringar,sjukskrivningar + att allt annat ska funka runtomkring, det e helt bizart, man kan ju knappt stå upp, vi har tur som haft vänner som hjälpt oss, min bror som tagit tag i mycket + föräldrar som stöttat. Idag skulle dagen gått i lyckans tecken, det gör den inte, vi har varit på kyrkogården med rosa ballonger, vi har ätit tacos, Evelinas favoriträtt, jag åker upp senare o pratar om scooby.doo o mamma mu som vi alltid gjort du o jag, skillnaden e att man pratar till en jordhög nu istället, hoppas du e närvarande..Tidningen Barn o Cancer ringde för ett tag sen o ville skriva om Evelinas transplantation, när jag sa att hon är död, då va det inte så intressant längre, jag sa att vi kunde berätta vår historia men dom vill skriva om lyckliga slut. Jag vill tacka alla som stöttat oss på olika sätt, tex här på bloggen genom att läsa o ibland kommentera framförallt ni som själva mist ett barn, känns starkt..Som sagt det e svårt o gå vidare men va gör man det finns 2 alternativ, ge upp eller leva vidare.. Jag lovade Evelina att hon skulle bli frisk, det får jag leva med, jag hoppas hon vet(all,tid utanför sjukhuset tillbringade jag framför datorn o läste om hennes sjukdom och vi ifrågasatte många beslut, frågade om allt) jag hoppas hon förstod hur mycket vi brydde oss, jag hoppas o tror att hon förstod...Dom 0-10 % som Jasek eller dom 20¨30 % Anders Castor pratade om att hennes chanser va utan en transplantation, det hade man tagit direkt nu. Gud har kanske några tips på hur man går vidare o kan bli av med bitterhet o ilska, hör av dig Gud iså fall......Jag älskar dig mycket min flicka/ Pappa...

28 kommentarer:

  1. Grattis Grattis Evelina!
    Jag är säker på att det är en fin änglakör som sjunger för dig idag.
    Vi, föräldrar och syskon får försöka göra det vi ska tills vi ses igen. Ta vara på livet på jorden och låta våra änglar förbereda platsen i himmelen till oss en dag........
    Kram/Elisabet

    SvaraRadera
  2. Förstår att en dag som denna är en extra svår dag. Jag tänker på er!

    Lisa, mamma till hjärtebarnet Vera

    SvaraRadera
  3. Grattis Evelina! Jag är övertygad om att er lilla prinsessa varit med er hela dagen idag. Mina tankar har varit hos er!

    Kram Agneta

    SvaraRadera
  4. Grattis på födelsedagen!
    Vi tänker på er....
    Kram Mariette med familj

    SvaraRadera
  5. Vi har precis kommit hem från resan till Kolmården med Barncancerföreningen. Evelina skulle ha varit med! På sätt och vis var hon det, för vi pratade mycket om henne. Hur hon var, att hon alltid hade sina Hello Kitty kläder och hur ledsna och påverkade vi alla var/är över Evelinas bortgång. Våra tankar finns verkligen hos Er - speciellt idag då hon skulle fylla 5 år.
    Kram till Er alla från hela familjen Edengrand!

    SvaraRadera
  6. Grattis på födeösedagen Evelina!!!

    Tänker på dig och din familij.

    Kram Henrik

    SvaraRadera
  7. Är just nu på besök hos släktingar som haft sitt barn på avdelningen. Också de råkade ut för mycket tråkigheter och flera misstag. Lider med er och förstår er bitterhet. Önskar det fanns något bra att säga till er, men kan bara tänka på er och hoppas att ni en dag ska få lugn och ro i ert liv igen.

    SvaraRadera
  8. kan tyvärr bara uttrycka mig på ett sätt ... Fan vad livet är orättvist och så jävla grymt .......
    Denna lilla härliga tös !klart vi grattar henne med tända ljus , alla tankar gick till er i går

    SvaraRadera
  9. Igår var det Evelinas 5-årsdag
    Då skulle alla familjemedlemmar samlats för att fira mitt "älskade barn-barn"Evelinas 5-årsdag!Hon skulle med glädje blåst ut 5 ljus på sin fina prinsesstårta i rosa marsipan.Hon "älskade" att ha stora kalas.Vi skulle alla vara samlade denna dag!
    Men så blev det inte,Evelina finns ej här mer.Men finns för alltid i våra hjärtan,älskade barn,mitt lilla barn-barn.Finns alltid med oss i tankarna
    Både du och din familj finns för alltid i vårt hjärta
    Kram från Mormor och Sven

    SvaraRadera
  10. Jag och Chrille gav Evelina rosa blommor på hennes födelsedag.
    Du finns alltid i mitt hjärta!
    1000 Kramar
    Anna Erlandsson

    SvaraRadera
  11. Grattis lilla Evelina på din 5-årsdag! Önskar så att du fick vara med din familj idag och ha kalas...

    Vilka starka berättelser ni föräldrar har skrivit, det smärtar mig så det ni går igenom. Har också känt och kan känna fortfarande, ilska över en del misstag som begicks av vården och älta hur och varför det gick som det gick.. Man måste få göra det och det är naturligt. Bra att ni skriver av er, även om det inte förändrar något så måste man få ur sig det.. Hoppas ni kan få stöd i era frågor, kanske från bcf, visommistgrupp e dy.

    Önskar så att Evelina hade fått stanna hos er, det är så fruktansvrt orättvist...

    Varmaste kramen från Isa mamma till Evelina med ALL 2001-2004
    http://gotoglocal.net/evelinasminne

    SvaraRadera
  12. Jag sitter här och tårana trillar på min kind, jag tänker så ofta på er.
    Kram Linda, Amandas mamma.

    SvaraRadera
  13. Jag tänker på Evelina och er. Oscar 6 år och jag fick träffa Evelina på avdelningen en gång. Så glad och oblyg.

    SvaraRadera
  14. Kära Cilla & Fagge med familj!
    Har tänkt så på er hur ni skulle orka & klara av denna speciella dagen.Dagen med sort D låter hur rosa & underbar som hellst.Jag vet att eran lilla prinsessa ser er hela tiden & va med er hela dagen. Emilia köpte rosa ballonger & skrev Evelina på dem. Sedan sa hon grattis & skickade iväg dem med tårar som rann ner från hennes kind. Älskade familj ni finns i våra hjärtan.

    Kramar Mia m familj

    SvaraRadera
  15. Hej Cilla o Fagge Emelie o Jocke ni ska veta att ni var i våra tankar extra mycke i söndags när er lilla Evelina skulle fyllt 5 år . Många styrke kramar till er alla från Annika, Lasse, Frida

    SvaraRadera
  16. Tänker på Er. Ofta. Kram Monika

    SvaraRadera
  17. Stark läsning,, ni har verkligen inte svikit er flicka, ni om några har verkligen stått bakom er flicka, jag hart sett det med mina egna ögon, många gånger...

    SvaraRadera
  18. Fagge Cilla, fan vad ni skriver starkt, jag blir helt stum.. Gud va fel att Evelina dog...hälsn Magnus

    SvaraRadera
  19. Grattis i efterskott fina Evelina! Många kramar till er i familjen, det är så ofattbart det som hänt och att det kan gå så fort...

    SvaraRadera
  20. Kära ni, grym läsning,, jag har läst er blogg o googlat Evelina o sett er kamp, jag läste att ni inte hittade någon givare i världens alla register, 13 miljoner, det tycker jag är otroligt... varma hälsn Lotta ssk Stockholm.

    SvaraRadera
  21. Fagge min gamle kompis, vi har vunnit många krig du o jag, men det viktigaste kriget vann du inte, jag önskar så att utgången blev en annan, jag läste om er flicka, men jag kunde aldrig tro på en sådan utgång, små marginaler tydligen, fan va jävligt...ni kommer alltid att ha 3 barn, varav ett barn alltid kommer o va 4 år, varma hälsningar till er Fagge o Cilla/ Thomas med familj

    SvaraRadera
  22. Vi tänker på Er !
    Kramar

    SvaraRadera
  23. Grattis lilla gumman!
    Så starka berättelser ni skrivet. Förstår er frustration och ilska över alla misstag. Hur kunde de varit om dessa inte skett??
    Tänker på er! Kram Maria mamma till Victoria och Marcus

    SvaraRadera
  24. Jag satt och läste och grät med min son. Kram till er. Lilla Evelina är i himlen och är nog en ängel själv. Ni kommer att träffas igen. Kram till underbara mormor som gör fina änglar. Ni är starka och Evelina är säkert stolt över er. Jag är säker att hon har det bra där uppe bland änglar.Det gör ont men Gud vill ha nog små underbara änglar i sitt rike.

    Mila

    SvaraRadera
  25. Jag läser det här med tårar i egönen och ont i hjärtat.Jag ber till gud att han hjälper er att gå vidare i livet.Min son har fått samma diagnos för 2 månader sedan och behandlas på sahlgrenska i gbg och jag har märkt att personalen har redan gjort flera mistag och när jag läser erat bäretelse undrar jag när ska de göra nästa mistag så att han inte klarar sig.
    Jag är ledsen att veta att Evelinas goda schanser att bli frisk förstårdes av personalen som var okompetent,oangaserad och slarvig. Vi tänker på er

    SvaraRadera
  26. DEL 1

    Vi miste vår 16 åriga dotter i för ca 1,5 månader sedan : hon hade ALL leukumi och var 100% frisk i dag 79 provet , inga cancerceller fanns kvar. SEN Började skandalen i Lund med Läkare Jesper Heldrup, Dominic och Anders Caster. Vi hade 2 års behandling kvar , vi hade en livlina extra i benmärgstransplantationen, så vi skulle klara detta. Jag skall hålla mig till sanningen här ni skall märka hur skrämmande detta är, att de tar alla beslut utan att vi som föräldrar får säga något.
    Hon var helt slut efter en mycket svår tarminfektion som hon fick efter förra behandlingen. Denna gjorde att hon låg på sjukhus i 10 dagar med stora smärtor , utan mat och dryck.Vi alla vet att skall man överhuvodtaget orka en cytostatika behandling så måste man i princip var super frisk. Läkaren Jesper Heldrup en läkare som har enormt höga tankar om sig själv, och helt utan empati och medmännsklighet. Han sa vi kör på nästa behandling. Vi krävde vissa svar innan , var hennes tarm återställd , hon är inte i fysisk hälsa, har ni förbrett er med smärt teamet osv. Vi fick svaret , hennes blodprover är ok så vi kör, det var vad Dominic utgick från thats it. Två dagar in i behandlingen kom denna feber och tarm infektion , som vi säkert visste som föräldrar men de sa " det är inte säkert "

    SvaraRadera
  27. DEL 2

    Dag tre får hon ännu mera smärtor i magen och vi undrar , var är smärt teamet,,svar de är inte informerade,, men det ville vi ju.Dett gick 2 dygn innan hon fick smärtlindring,,,, när vi var inne förra gången för samma magsmärtor FAST på infektionen då tog de 20 minuter innan hon fick morfin, Nu är vi på canceravdelningen och Dominic då tar detta två dygn. Skall ni inte avbryta behandlingen, hon kommer bara att brytas ner ännu mera och tappa de vita, och då ökar infektionen. Men Dominic körde på, för att bota vad,, en cancer som inte fanns för tillfället. Dagen efter fick hon blod i avföringen och vi blev livrädda, min fru är sjuksköterska sen 20 år och vet.Man forsatte , nästa dag kom 41 g feber och en enorm huvodvärk , nu undrade vi när mera åtgärder skulle göras, en akutläkare kom på kvällen och hon blev uppkopplad på övervakning. dagen efter var det vår läkare igen, och de tog bort övervakningen. Hon hade hela tiden över 40,5g en enorm huvodvärk och pulsade 150-170 hela tiden, Helga läkaren sa att det var en blodförgiftning och vi verkligen frågade om hon inte skulle till en annan avdelning IVA, Vi fick ta det med Mr Jesper Heldrup dagen efter, vänta ännu ett dygn, Han kommer in till oss förtvivlade föräldrar och ett mycket rädd barn, vid 11 tiden . Så här säger han," Jag känner ett hot i luften " Vi tittar på varandra,, han säger " och speciellt från dig " och pekar på mig.

    SvaraRadera
  28. DEL 3

    Detta var hans foucus han tittade inte ens på vår svårt sjuka dotter. han hade en uppgift och det var att få tyst på oss förädrar och vissa vem som bestämmer. JAG får ta tag i situationen för att få till en konstruktiv diskussion om vår dotter, det är väl detta som gäller. Han säger att hon fått antibiotika och bara de vita kommer så bli hon bra , han har sett värre. Läget är alltså så här : en patient har haft ca 41 g feber och konstant huvodvärk i över 2 dygn. Hur tror ni andra läkare på en annan avdelning hade gjort, jo en hjärn röntgen och fulla insatser för att konstatera vad som hänt. Men hon låg så här i 6 dygn och blev bara sämre och sämre , blev blå mellerad dålig cirkulation,efter 4 dygn , men inga åtgärder. Vi frågade varje dag, Finns det absolut inget mer att gör , skall hon inte flyttas. Vi fick samma Svar av Jesper varje dag, aven dag 6 då sa han till min fru att hon nog behövde prata med en psykolog. En timme senar när Jesper gått av tyckte en sjuksköterska att detta verkligen var ett akutläge och hon kontaktade IVA. Vi såg att massaor kunde göras , med blodgaser , få ner henne i puls, GÖRA en röntgen. Den visade att hennes infektion hade spridit sig till hjärnan. 3 dygn senare orkade inte hennes total nerbrytna kropp , hon dör. Det råder inga som helst tvivel om att detta är HELT läkarnas ansvar att vår dotter dog. Vi är totalt förkrossade och vår dotter är borta pga av detta. Vi skall leva med detta.. om vi orkar. Sanningen skall fram om det är det sista jag gör.
    Face book R I P Julia Lindberg , är vår dotter.

    SvaraRadera