onsdag 2 september 2009

Villket liv!

Vaknar varje morgon,ingen Evelina där.Allt är så tyst och man är så trött jämt.Tar sig till slut ur sängen,går upp och tittar in i Evelinas rum.Det är som hon lämnade det.Hon hade bäddat ner sina dockor.Någon i dock sängen och någon i vagnen.Det ligger en pärl platta som hon höll på att pärla, men den blev ej klar innan det va dax att köra till Lund.Den kunde hon färda när hon kom hem igen.Där ligger ett Kitty block som hon har skrivit i.Ett brev med hennes egna ord.Kan inte låta bli att undra vad där står och önskar jag visste.
Var är du min flicka? Hur har du det?Önskar man kunde få nått svar nån dag,en förklaring så man kan få lite ro.Man vill ju att hon ska ha det bra nu,så mycket hon fick lida och gå igenom.
På söndag är det Evelinas 5 års dag.fruktansvärt jobbigt att tänka på det.Jag har oroat mig för den dagen i minst en månad redan.Hon längtade så tills hon skulle fylla år,ha kalas med alla vänner.Nu skulle hon så gott som varit frisk hade vi lovat och vi skulle alla vara tillsammans här hemma.
Men nått gick fel och man undrar varför.Varför kunde dom inte rädda vår flicka.Mammas fina fina flicka,min vackra prinsessa jag älskar dig och saknar dig så oerhört mycket,vill ha dig här hos mig och få hålla om dig och säga att nu är allt bra nu ska vi aldrig skiljas åt mer..........

18 kommentarer:

  1. Vet inte vad jag ska säga Cilla......finner inga ord......min tårar rinner o jag får ont i hjärta o själ......men det är inget mot vad du går igenom.......Kämpa på!!!

    SvaraRadera
  2. Elizabeth o Sebastian2 september 2009 18:48

    Cilla !!
    jag vet hur du / ni lider önskar jag kunde hjälpa er , när jag läser detta så strömmar tårarna .
    Vet bara att detta tar tid ,låååååång tid ! dina frågor nog kommer att följa dig livet ut .... gud vad jag känner med dig stackars dig / er 1000 kramar vi tänker på er

    SvaraRadera
  3. Hej vännen man kan inte hålla tårarana tillbaka när man läser så fint du skriver om er lilla prinsessa som skulle fylla 5 år tänker på er och lilla Evelina hela tiden många kramar till er Annika Lasse Frida

    SvaraRadera
  4. Cecilia!
    Du skriver så mycket vackert om "vår lilla Evelina"Det finns inga ord att säga om hur mycket vi alla saknar er dotter,mitt älskade barnbarn,"våran prinssesa Evelina"
    Lever för alltid kvar i hjärtat
    Kramar från Mormor och Sven

    SvaraRadera
  5. Jag bara gråter och gråter när jag läser dina ord. VArför fick inte er Evelina vara kvar?? Kram Maria mamma till Victoria och Marcus

    SvaraRadera
  6. Elisabet Roslund3 september 2009 17:38

    Vill bara säga att jag tänker på er så ofta, jag vet hur man känner det, en evig saknad..........
    "vi ses" igen en dag, det tror jag..........
    Kramar till er alla/Elisabet

    SvaraRadera
  7. Vi är i Lund nu och saknar er, kram Linda och Amanda.

    SvaraRadera
  8. Önskar jag kunde finna något som tröstar men det finns ju tyvärr inte.. Ni hade en sån fin flicka och det är för jäkligt att så små barn ska drabbas av något sånt här.. Man kan bara fråga sig, varför varför om igen..
    Jag önskar dig all styrka att orka vidare.
    Hör gärna av dig om du vill prata/skriva eller så!
    Kram från en sorgesyster, Isa mamma till Evelina med ALL 2001-2004

    SvaraRadera
  9. Din/Er saknad sliter i mitt hjärta och då kan jag inte annat än undra hur det känns i era....du är en fantastisk mamma...till alla dina barn. Att du måste kämpa vidare är inget att tveka på, hur ska annars din kärlek till Evelina leva vidare....har du all hjälp och allt stöd du kan få? Någon att prata med som kan lyssna....som inte har någon relation till er familj....
    Försök att göra Evelinas dag till en ljus och vacker dag, lev för henne, hylla henne!

    Många styrkekramar Agneta

    SvaraRadera
  10. Tänker verkligen på dig Cilla. Har bara träffat dig någon gång tillsammans med dina arbetskamrater. Men din otroliga energi o livsglädje smittar av sig. Är övertygad om att du hittar glädjen igen, du har en fantastisk familj. Gråter varje gång jag läser din blogg. Men kan inte låta bli. Evelina är en prinsessa ibland änglarna. Och du måste va en ängel på jorden. Er kärlek till Evelina gör att ni orkar kämpa vidare. Styrkekramar till Er alla. Kram Camilla

    SvaraRadera
  11. Ja Cilla vet inte vad jag ska skriva. Igår va vi på invigningen på kyrkan i Åsum. Alla barnen fick en ballong med sig hem. Emilia tog med en rosa ballong & tittade på mig & sa"Den skickar jag till Evelina mamma" Uch då kom våra tårar. Jag håller med dem andra inläggen, gör Hennes dag (söndagen) till en fin dag. Men den kommer att bli tuff det förstår jag. Tänker så på er ofta!!!
    Ni finns med oss hela tiden innombordes.

    Bamse kramar

    Mia med familj

    SvaraRadera
  12. Såg i Tims blogg att du undrade över seanser och så, jag känner en jätte duktig kvinna i Staffanstorp som håller seanser och är duktig på mycket annat med! Hon har varit med i tidningen med om just detta. Kolla gärna på hennes hemsida, tyvärr är det ganska lång väntetid på att komma dit. www.ewaolsson.com
    Hoppas att det kan hjälpa er något i sorgen efter er dotter. Jag har själv en son som behandlats för cancer på avd 64..
    Hälsn Jessica

    SvaraRadera
  13. Jag googlade på seanser Skåne och det finns en hel del där som kanske kan hjälpa dej.

    Kram Agneta

    SvaraRadera
  14. GRATTIS, lite i förskott, till lilla Prinsessan Evelina, 5 år.
    Vi är i Kolmården flera familjer från Barncancerföreningen. Och i morgon när vi ser på delfinerna ska jag tänka att de ska hoppa ett extra grattishopp till Evelina. Hon kan ju fylla år, fast hon är hos änglarna...
    Jag är säker på att hennes (grav-)plats på jorden och i himmelen blir fina, på hennes födelsedag.
    Grattis Evelina från Milou Milla Heléne och Thomas.

    Och massor massor massor med styrkekramar till Evelinas fina familj.
    Vi tänker VERKLIGEN på er.

    SvaraRadera
  15. Fan Fagge, grymt o läsa, men jag vet att du reser dig, jag vet sen förr att det finns inget du inte klarar..Tommy

    SvaraRadera
  16. Cilla o Fagge... finns inga ord för det vi läser...vi tänker på er... A o R

    SvaraRadera
  17. Mina kära...underbara Evelinaföräldrar.
    Så vackert skrivet av er båda. Jag kan läsa det flera gånger och när jag gör det så ser jag allt som i en film så väl skriver ni om allt. Jag minns även hur vi höll andan i korridoren när Evelina åkte upp för att göra en röntgen för att se om hon fått hjärnblödning. Allt för att undvika smitta. Jag minns hur vi varje minut tänkte på er och hur orolig jag var i kroppen just den kvällen...Jag sa till Hans fler gånger att jag hade ont i magen och jag grät och tittade på bloggen, ringde Annette och vankade av och an hela tiden.... men precis som ni tänker så tänkte jag att Gud kan väl inte vilja såra någon som är så fin. Att bara ta henne så där. Eller var hon för fin för jorden? Frågor som hela tiden ältas och ältas. Varför? Alla dessa nätter, sömnlösa nätter hemma och på avd 64. Ja, verkligheten är som sagt så att: Livet kommer aldrig bli den samma. Inte för någon av oss alla. Speciellt inte för er. Man får bara lära sig att leva med det istället. Hur gör man det? När kan man skratta hjärtligt igen? När slipper man magknipen och de kalla kårar som går i ryggen. Ena stunden går det bra medans nästa kan vara helt fruktansvärd. Kanske tiden....?
    Jag önskar att jag kan ge er lite av den lilla styrka jag har. Ni är så oerhört starka som tar upp allt som hänt igen.
    Jag finns om ni behöver. Alla kramar jag kan ge, vill jag ge er nu. Jag kände faktiskt när kramarna lämnade mig...märkligt.
    Är med er.
    Karin

    SvaraRadera
  18. Kära föräldrar, vilken sorg ni måste gå igenom. Ni är så modiga och starka - ni klarar det här trots att ni säkert känner det som om hjärtat skulle slitas ur kroppen på er. En minut i taget tror jag att ni måste ta.... Jag tror mig dock veta att Evelina är med er hela tiden - från andra sidan. Ta kontakt med mediet Kerstin Nielsen, Eslöv. Kerstin har själv mist ett barn och vet hur fruktansvärt det är. Kerstin har adress Erikshill, Eslöv och är en varm människa. Jag tror mig veta att er Evelina är med er hela tiden även om ni inte kan se henne. Men det gör inte smärtan lättare att leva med. Många kramar och tankar till er!!!!

    SvaraRadera