Vår ängel fyller 10 år

Dagar och månader passerar så fort. Hela sommaren är över och hösten närmar sig.
 Vi har just nu kommit hem från  en semestervecka i Side Turkiet med vänner.
Veckan i Side var varm och skön med lata dagar och sol och bad. Man fick laddat batterierna inför en höst med bara en massa jobb.

Det som bekymrar mig mest och ger mig dåligt samvete är att vi inte var hemma på Evelinas 10 års dag, som hon hade den 6 september.
Dagen innan vi reste var vi uppe med ballonger ljus och blommor hos henne. Men det är inte det samma som vi brukar göra. Vi umgås med våra andra barn och äter tacos och tårta precis så som Evelina ville ha det. Och sen sänder vi alltid upp en risballong.
 Barnen var uppe hos lillasyster på födelsedagen och tände ljus och gav henne mer blommor. Även vänner hade varit hos henne denna dag och det känns bra.

Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på min lilla flicka. Jag saknar henne så enormt mycket och det finns så mycket jag vill göra med henne och mina andra barn tillsammans. Det var ju så det skulle få vara. Att syskonen skulle växa upp tillsammans och lära av varandra allt kul som finns.
Vi hennes föräldrar skulle fortfarande kunna åka på tivoli och djurparker med vår minsta och göra sånt man gör med små barn. Visst hon skulle fylla 10 år nu och vi vet ju inte vad hon skulle tycka om att hitta på med oss, men jag tror vi skulle få många roliga saker att göra tillsammans. Sen skulle hon ju så klart ha varit med oss på denna Turkietresan. Evelina har varit i Turkiet en gång och på Cypern en gång. Hon gillade att flyga och var superduktig att ha med sig. Hon pratade om att hon ville åka till Cypern igen under sjukdomstiden, och vi lovade henne att det skulle vi när hon blev frisk.
Vi kommer att åka dit igen och till samma hotell om jag får min vilja fram.

Det är nu 5 år och 4 månader sen Evelina lämnade oss. Om ca en månad kommer dagen då Evelina fick sin diagnos. Nämligen den 27/10 och den 24/10 var dagen då vi åkte ner till Lund.
Dessa datumen förändrade våra liv och framförallt Evelinas liv. Inget skulle bli det samma igen, men det visste vi inte då.
Evelina kämpade varje dag och var så oerhört duktig trots alla hennes motgångar hela tiden. Hon skulle bara bli frisk, något annat fanns inte att tänka på. Dagarna på sjukhuset tog på allas krafter och man var kanske inte alltid den mamma man önskade, det är sådant man bittert får ångra nu.
Jag hoppas dock att Evelina vill minnas mig som en fin kärleksfull mamma som lekte och tog hand om henne på bästa sätt. Det är nog det första jag ska fråga henne när vi möts i himlen igen. Om hon älskar mig….

Det känns som min tid här med bloggen är över. Jag vill tacka alla för att ni läst den både under Evelinas sjukdomstid och efter hennes bortgång.
Tiden går men jag kan inte påstå att sorgen blir lättare att hantera. Det kommer ständigt dagar och minnen som rör upp allt till ytan igen för att sen börja sjunka undan sakta, tills det kommer en ny dag med minnen som rör upp allt igen. Så kommer det nog alltid att vara för oss. Det viktigaste är nog att Evelina har frid i sin lilla kropp och ingen sjukdom som kan göra henne illa. Vi vet att hon är bland vänner i himlen som älskar henne och tar hand om henne tills vi åter möts igen.
Evelina var och är en fantastisk lillasyster och dotter. Glad och gullig och med ett stort varmt kärleksfullt hjärta……..varför fick hon inte leva……….

Vi kommer alltid att bevara dig i våra hjärtan Evelina, och föra ditt minne vidare genom alla generationer. Alla ska få veta vem du var, din korta tid här på jorden.
Vi älskar dig för evigt och vi ses en dag igen.

med kärlek från oss alla till dig <3 p="">

Jag bar dig i magen så stor och rund
Du var så älskad från första stund
Du lärde dig sitta, krypa och gå
och allt man sa det tycktes du förstå
Med nyfikenhet tog du för dig av livet
Livet som vi alla tog för givet  /Mamma

Evelina i Turkiet

Evelina i Cypern

5 år sen vi tog ett sista farväl till Evelina

Idag är det kristihimmelsfärdsdagen..
Vad som mer är mer speciellt för denna dagen är att Evelina begravdes just idag för 5 år sedan.
Det var / är med stor smärta vi överlämnade vår dotter till ett smärtfritt bättre liv i himlen.
Vi kramade och pussade henne för allra sista gången. Såg hennes fina lilla kropp ligga där i kistan kramandes sin Hello Kitty nalle…..i skrivande stund kan jag fortfarande se henne framför mig.

Frågan varför ställs fortfarande många gånger om dagen samtidigt som alla bilder och minnen finns i tankarna ständigt. Saknar henne så mycket. Man frågar sig hur livet skulle se ut idag om Evelina hade fått finnas hos oss här och nu……skulle man le och skratta hjärtligt och för en gångs skull mena det?!
Ja man skulle få vara en helt lycklig mamma till tre barn och inte den som tar på sig en mask på morgonen för att gå till jobbet och sen ta av den när man kommer innan för dörren där hemma igen…..
innanför vår ytterdörr finns den bittra verkligheten varje dag……….

Många vänner och andra som kände Evelina fanns på hennes begravning för att få ta ett sista farväl.
Det är vi mycket glada för, och det bär vi med oss genom livet att Evelina var en sådan omtyckt liten tjej som satte spår i varje hjärta hos personer mötte…..

                                          Till minne av en liten hjältinna som finns i våra hjärtan

5 år av längtan till dig

Så kom dagen. Den fruktade hemska dagen. Dagen den 9 maj för 5 år sedan. Man minns den som igår och man kan känna samma smärta och chocktillstånd som då.
5 år är en lång tid. Men inte för någon som saknar och längtar varje dag. Visst känns det som en hel evighet sen man fick kramas och mysa tillsammans med Evelina. Men man kan känna samma smärta som om det var igår Evelina lämnade oss.
Jag kan höra mina egna chock artade skrik i korridoren, kan se läkare och sjuksköterskor som springer fram och tillbaka så snabbt dom bara kan.Jag kan se Evelina ligga där med alla slangar och alla läkarna runt om henne för att rädda hennes liv. Kan se Evelinas pappa vanka fram och tillbaka i korridoren,hjälplös…. Är detta bilder man ska ha av sin älskade dotter i huvudet så gott som dagligen?!

5 år……det blir aldrig lättare. Blommor och arrangemang och massor av ljus finns att beskåda på vår ängels viloplats. Den plats där vi tog vårt sista farväl av vår fina tös. Evelina finns inte där, utan på en mycket underbar plats med massor av vänner och ingen sjukdom. Hon är frisk och kan springa omkring och göra precis vad hon vill…hon är lycklig där och hon väntar otåligt på att vi ska vara tillsammans igen. För det vet jag att vi ska en dag och det är denna bilden av döden som gör att jag kan leva vidare och bara vänta tills vi möts igen.

Jag kan bara säga tack till alla som på något sätt har funnits där för oss denna dag. Med kramar, tankar och blomma till Evelina eller skrivit en rad i boken i postlådan vid graven.
Det betyder jätte mycket för oss. Vi är idag en söndertrasad familj och kämpar med att göra dagen så hel som möjligt. Alla ni som finns där ute, gör så att det för oss är möjligt att ta oss igenom dagen och att leva ett så helt liv vi kan, fast det för alltid kommer att fattas en värdefull bit i våra hjärtan.

Ett ljus brinner för vår älskade Evelina

tunga dagar.

Äntligen är våren kommen. Vi har haft en helt underbar påsk ledighet med sol och värme.
Påsken tillbringade vi i Knäred hos mamma vi åt både gott och mycket och vilade oss så mycket vi bara orkade. Inga barn hade vi med oss dock. Emelie har varit i Västervik med en kompis på påsk lovet och Joacim ville bara vara hemma och njuta av lång ledigheten. Nu när han jobbar så har han förstått vad det innebär med helg.
Joacim har fått körkort , så nu blir allt mycket enklare för oss alla. Man vet att dom kan ta sig vart dom vill och även handla om dom så vill när vi inte är hemma. Så det är väldigt positivt.

Idag pratade jag med min pappa som bor i New York. Jag är väldigt dålig på att ringa till honom och det har jag väldigt dåligt samvete över. Min pappa har en och annan sjukdom, så han mår oftast inte så bra. Nu var det dax igen för honom att hamna på sjukhus och vi har inte kunnat nå honom förrän idag.
Det kändes skönt att höra hans röst och han mådde mycket bättre just nu.

En ständig oro ,sorg och ångest bär man omkring på just nu. Det började i början på April redan , då man försöker förbereda sig på den oundvikliga dagen då Evelina lämnade oss.
Man går igenom sjukdomstiden dag för dag i huvudet. Vänder och vrider på allt." Tänk om vi hade gjort så istället….hade det gått bättre då ?!" Sådana tankar brottas man med hela tiden.
Om ca två veckor är det Evelinas årsdag av hennes bortgång. Det har nu gått hela 5 år sen den värsta dagen någonsin. Åren går fort , fast det känns inte som år sen den dagen. Däremot känns det som år sen vi kramades ,kelade och pratade med henne…men alla hemska minnen finns där dagligen som om det hände igår…...

Vår fina lilla prinsessa .Vi saknar dig och älskar dig till stjärnorna och längre <3 p="">

Tiden sen sist

Har nu gått ett par månader sen man skrev här sist.

Emelie har hunnit fylla 18 år. Det gjorde hon i februari. Barnen blir stora och det innebär väl bara att vi blir äldre också.

Det pågår övningskörning för fullt just nu med båda två. Joacim har uppkörning om ett par veckor så vi håller tummarna att det går vägen. Teorin är redan avklarad i alla fall. Det hade varit skönt om någon av dom fick körkort nu, det hade underlättat ibland i alla fall. Men det kommer när dom är redo.

Joacim har fått jobb på en bildemontering och trivs bra där. Skönt att han äntligen fick ett jobb, även om det inte är vad han vill hålla på med i framtiden så är det ändå en början på något.

Det har ju varit internationella barncancerdagen, nu i februari. Veckan innan det så blev vi uppringda av Kvällsposten, som undrade om vi ville vara med i ett reportage dom skulle ha för att uppmärksamma barncancerdagen och allt kring det.
Klart ställde vi upp på det. Känns alltid så bra att få prata om Evelina även om det sårar en oerhört mycket. Hela veckan gick med reportage om barncancer men inget om Evelina. Till sist hörde dom av sig från Kvp igen och sa att dom skulle ha ett till reportage som skulle heta Akutkollen och handla om sjukvården och missnöje kring det och om vi kunde vara med där istället. Jo det kunde vi klart vara eftersom vi hade gjort en anmälan till socialstyrelsen ang Evelinas förlopp i sjukdomen och allt konstigt som hände runtomkring . Så förra lördagen kom det i tidningen och vi blev nöjda med reportaget och vad som skrevs. Finns så mycket man egentligen vill berätta men det går ju tyvärr inte.

http://www.expressen.se/kvallsposten/evelina-dog-tva-dagar-efter-operationen/

I veckan som gått var det också barnens farmors årsdag i himlen med Evelina. Ett år som gått så fort.
Jag brukar tycka att det är bra att åren rusar på,  för varje dag och år är jag lite närmre Evelina…...

Älskad och så oerhört saknad 

2014...

Då var 2014 här. Får se vad det året har att bjuda på.
2013 rann iväg ganska fort ,man hinner inte riktigt med. Jag är i och för sig ganska glad att åren rinner förbi fort, för det innebär att jag är närmare mitt möte med Evelina. Skrämmande att man tänker så, men så är det faktiskt för mig.
Nyårsafton var ju lite mer än en vanlig nyårs afton i år. I år fyllde jag 45 och det kändes ju lite extra. Jag fick 45 rosa roser och 45 triss lotter hängande i blommorna av gubben, så nu hoppas vi på tur. Har några lotter kvar att skrapa och än har det bara gett några hundra tillbaka. Men vem vet vad som väntar.
Av barnen och mormor och sven fick jag presentkort i en resebyrå affär, så nånstans kommer jag väl så småningom.
Vi firade nyår med våra goda vänner här hemma hos oss och vi bjöd på en nyårs buffe`och för och efter rätt till det. Blev väl ganska lyckat men en massa ätande hela tiden.
Joacim och Emelie var på olika håll och firade med sina vänner och hade trevligt.
Har tagit ledigt från jobbet över jul och nyår så nu har jag en välbehövlig vila, men på tisdag är det dax igen.
Hoppas detta året kan medföra lite lycka och glädje och kanske lite nya vägar kan öppnas. Känns som det behövs en förändring på alla sätt och vis.
Hoppas alla ni där ute har haft det bra och önskar er en god fortsättning på det nya året.

Fina Underbara sötaste Evelina. 

Älskad och Saknad

lille jul…….

Då är det den 23 december i dag och lille julafton. Året har gått fort ,snart är det slut på 2013
Jul stämningen infinner sig inte heller detta året. Känns bara tungt och jobbigt.
Ute är det bara grått och regnigt och en 7 grader varmt, inte juligt direkt.
Har inte haft någon ork att springa på stan och handla julklappar i år heller utan det mesta har blivit över nätet. Bra att det finns sånna möjligheter .

I Mars i år gick ju barnens farmor Siv bort , så det saknas ännu en denna julen. Siv var mycket julig av sig och gjorde egna isterband som alla gillade och massor med jul godis som plockades fram.
Vi kommer att fira jul med min mamma, Sven och lillebror i år och även min mormor och Fagges pappa kommer att vara med. Det blir väl enhel del ätandes och sittandes så man får ge nya löften nästa år om kampen mot alla kilon man bär på.

Idag var jag hos Evelina och tände ljus och satte en blomma från min mamma och sen ställde jag en stor tomte hos henne. Saknar lill tjejen så otroligt mycket förstår inte hur man ska kunna leva i 40-50 år till utan henne.
Jag brukar titta på ett program på tv 4 fakta som heter "jag dog, men överlevde "Det är ett helt otroligt program baserat på verkliga berättelser om hur personer först död förklarades men mirakulöst kom tillbaka till livet igen. När dom dog så mötte dom livet på andra sidan och dom berättar sina egna upplevelser kring det. Det är så fantastiskt så man behöver aldrig vara rädd för att dö.

Börjar bli riktigt mörkt utanför fönstret nu så det är dax att fixa till det sista till imorgon.
Vill önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År…..för det är snart här 2014

En månad till julafton

Idag är det den 24 november och alltså en månad kvar till julafton. Helt otroligt att förstå när man tittar ut och ser det fantastiska höst vädret. Idag skiner solen verkligen men är lite kallt.
Igår var jag så flitig att jag klippte gräset ännu en gång i år men dock för sista gången, nu kan snön få komma.

Tittade tillbaka i bloggen och vad jag hade skrivit den 24 november 2008 då Evelina fortfarande fanns hos oss.

24 November-08
nu har vi varit här på Bus avd 64 i en månad. Man börjar kunna vad alla sköterskor heter och har börjat lära känna en del föräldrar. Man pratar och delar med sig av sin sjukdom ,men det går inte att jämn föra varandra för ingen är lik den andra. Det har kommit lite snö så vi går ut en stund och leker.
Är hos sov doktorn för nytt benmärgsprov och ryggmärgsprov. Dom passade på att titta i underlivet. där domhittader en knuta ,som dom ska ta prov på imorgon så hon ska sövas då igen.

Minns dom dagarna som om det vore igår. Evelina hade den ena komplikationen efter den andra fast vi bara var en månad inne i behandlingen. Denna dagen var trots allt ganska bra då vi kunde gå ut en stund och leka.
Tiden kring jul är extra smärtsamt. Orkar inte med all hysteri kring allt med klappar mm
Nu är våra barn stora, men man blir aldrig för stor för julklappar det är alltid roligt att få.
Så något kul får man väl hitta på till dom.

Emelie vår stora flicka har just nu praktik i skolan och är på ett stöd och service hem för förstånds handikappade. Hon trivs jätte bra och vill nog jobba inom det. Känns bra att hon verkar ha valt rätt linje och vet lite vad hon vill syssla med senare.
Joacim fick inte förlängt som personlig assistent och det går lite trögt för honom just nu.
Han läser dock historia ett par timmar i veckan på komvux men det blir inga pengar av det tyvärr. Han har bokat en resa med kompisar till Österrike v 10 så hoppas att han kan få några timmars jobb innan det.

Våra jobb rullar på ena dagen den andra lik. Fagge har haft endel ryggsmärtor och haft svårt att jobba men försöker bättra på tillståndet med sjukgymnastik dagligen. Själv har jag lite problem med en höft och strålande smärtor i benet som helst ger sig tillkänna natte tid och stör min sömn. Har inte varit hos doktorn men funderar på det för det har hållit på så sen maj månad nu.
Ja så har vi det här hemma. Just nu sitter jag i Evelinas rum. Ser solkatten leka på hennes fotografi på väggen. Jag saknar henne så mycket. Tänk att få hålla om henne igen, höra hennes röst och pussas. Vi kunde kanske bakat lite idag och lekt med barbies och tittat på film. Precis så som hon älskade att ha det.  Istället så får jag försöka hitta på något att göra själv. Här finns massor att ta tag i bara orken finns.
Ta vara på tiden tillsammans man vet aldrig när livet förändras…….

5 år sen Evelina åkte till Lund

Så var vi inne i slutet på oktober. Blir inte att man skriver så mycket på bloggen längre för det finns väl inte så mycket nytt det händer här.

Oktober är ännu en månad med datumar och tunga tankar. Den 24 som var i torsdags var vi för 5 år sedan på vårdcentralen Evelina och jag. Den dagen förändrade vårt liv och tog Evelinas liv. ....
Det var dagen då vi fick beskedet att Evelina troligen hade en blodsjukdom och då leukemi. Vi var tvungna att åka till Lund och avd 64 samma kväll för Evelina behövde blod och trombocyter omgående.
 Den 27 gjorde Evelina sin första benmärgs undersökning och satte in en pac och fick sen beskedet om att Evelina hade en standardrisk ALL och behandlingen började....

Ständigt denna ångest och minnen och tankar. Från nu i oktober och 6 månader framåt har varje dag ett minne av Evelina och hur hon kämpade med att få bli frisk. Hon fick genomlida den ena svårigheten efter den andra och tunga bakslag.
Men trots detta var det Evelina som höll oss vid liv med sitt härliga skratt, sina danser för oss och sina frågor om allting. Hon kämpade livets kamp men höll sin egen familj vid liv........

Sitter här på Evelinas rum. Har hennes fina pärl plattor , barbie och teckningar att titta på. Det rosa ljuset brinner i en ljus stake med en ängel på och med texten # Du finns alltid i mitt hjärta #
Foton på vår fina tjej finns i hela rummet och övriga huset, hon finns med oss var vi än är.

Livet blir aldrig det samma utan henne, det finns inte en möjlighet att ens tro att det skulle bli så.
Det går inte en dag en minut en sekund utan att hon finns i mina tankar på något sätt.

Gråa moln svävar förbi där ute och regnet faller mot rutan. Nu gråter våra änglar och jag också.
Hur man ska orka ta sig igenom allt är en ständig fråga, när ska vi ses igen och känner hon igen mig?
Svaren får vi vänta på , om dom ens kommer......

Här åker Evelina iväg på sin första benmärgs kontroll.

Hon tyckte det var jätte roligt att åka iväg i sängen.

Älskade älskade Evelina

I morgon fyller Evelina 9 år

Oj det var visst länge sen jag skrev, hela sommaren har gått och hösten är här.
Semestern passerar så oerhört fort och man är tillbaka på jobbet igen. Men vi hade en skön och varm semester i alla fall , det kan man inte klaga på i år.

Vi har varit en tur till Stockholm där Emelie skulle se på Rihanna med en kompis, så vi passade på att hälsa på faster Inger och Danne och fick några trevliga dagar med dom.

Sen hem en runda för att packa igen och köra till stugan i Bergkvara.
Vi hade några rofyllda dagar i stugan, men vädrets makter ville sig inte riktigt mot oss där så det blev inga bad i år.
Stugan var ett av alla ställen Evelina älskade att vara i. Hon pratade ofta om att vi skulle köra dit. Nu känns det verkligen motigt att åka dit för hon skulle ju vara där med oss.
Väl hemma igen så kom den riktiga sommar värmen och det blev några soliga dagar vid havet. Vi har lagt sten i trädgården , så det blev några heta dagar i den också och sköna grill kvällar så klart.

Trots värmen här hemma så längtade jag utomlands där man slipper laga mat och bädda sängar. För det är semester det. Så det blev bokat en resa till Alanya i Turkiet för Fagge och mig och Emelie och en kompis till henne. Joacim fick vara hemma och jobba och passa djuren tyvärr.
Det blev en härlig vecka med mycket bad och sol . Man kom hem något kilo tyngre också, men det är väl så det ska vara att ha semester.

Nu är man tillbaka på jobben igen och skolan har också börjat, så nu är allt som vanligt igen här hemma. Joacim fick lite förlängt på sitt sommar jobb som personlig assistent , samtidigt som han ska läsa historia och matte i skolan nu i höst. Men det fungerar bra , för att han jobbar bara nätter.
Emelie läser nu andra året på vård och omsorgs linjen och trivs bra med det, hon vet dock inte än vad hon vill bli när hon blir stor.

Min mamma fick ett tråkigt besked i sommar , och det var att hon hade Malignt melanom. Hudcancer med andra ord. Hon opererade väck ett svart märke på överarmen och fick sen vänta på svaret , som kändes som en hel evighet. Svaret fick hon  av en sköterska som uttalade sig så klumpigt så mamma höll på och svimma. Det ser väldigt allvarligt ut det här, skulle hon ha sagt enligt mamma. Nr 1 . en sköterska har ingen rätt att meddela detta svar utan skulle hänvisat till läkaren. Nr 2 . Om man har lite vett så väljer man sina ord.

Mamma blev hur som helst väldigt illa berörd och fick sen träffa läkaren som talade om ännu en gång hur det låg till.
Som den människa man är och som har genom gått en del vad gäller cancer, så börjar man googla på just den sorten hudcancer . Vad ser man !! Det är den aggressivaste  hudcancer som finns och stor risk att den sprider sig .
Vi blir jätte oroliga för mamma har inte varit den piggaste dom senaste åren och lite krämpor här och där. sen hade vi ingen aning om hur länge märket har varit på armen.
Hon fick en ny tid till läkaren där dom skulle operera bort ytterligare en bit för att minimera riskerna att något finns kvar. Det var hon och gjorde i måndags och jag och Emelie var med henne där. Hon fick operera bort ytterligare ett svart märke på samma arm denna dag som hade kommit plötsligt, så nu är det bara att vänta på dessa svaren. hon ska även till hudkliniken för en riktig genom sökning.

I morgon är det Evelinas födelsedag. Den 6 september -04 föddes vår lilla prinsessa. Så underbart fin och söt.......varför ?
Sen Evelina dog har inget varit sig likt och allra helst den 6 september. Då skulle det ju vara kalas med släkten , tårta ,ballonger och massor av presenter. Skulle så gärna vilja handla någon present till henne, men hon önskar sig nog inte kitty längre som hon gjorde när hon var 4 år.
I morgon äter vi tacos och tårta för det är vad Evelina alltid ville ha. Sen får det bli blommor och ballonger vid hennes viloplats och en liten kitty tror jag. Det blöder inom en av smärta att inte få ha sin flicka här i livet och kunna ge henne ett lyckligt liv som nästan alla barn får uppleva. Man känner sig så hjälplös. Vi vill ju bara ha henne tillbaka här hos oss.........

Grattis vår älskade Ängel Evelina på din 9 års dag. Pappa Mamma Emelie och Joacim saknar dig så oerhört mycket. Vi älskar dig lilla hjärtat. Pussar och Kramar och massor av kärlek

Äntligen semester

Sommar sommar sommar. Ja vad härligt egentligen med sommar och semester.
Men med sommaren och semestern kommer också alla tankar, minnen och allt man ville göra med Evelina. Så helt smärtfri kommer man aldrig att bli, för man påminns ständigt.

Emelie har sommar jobbat 3 veckor på ett boende för förstånds handikappade och hon trivdes jätte bra med det. Nu har hon sommarlov innan skolan tar vid igen och åk 2 på vård och omsorgslinjen börjar.
Joacim sommar jobbar som personlig assistent, där han övervakar en pojke på nätterna och ger han den vård han behöver. Han trivs också väldigt bra och natt jobb passar honom bäst. Vi hoppas alla att han kan få något vidare jobb till hösten inom samma yrke, samtidigt som han ska plugga in lite matte på högskolan.

Jag själv har känt mig enormt fysiskt och psykiskt utmattad och ingen ork eller lust till något. Behöver verkligen rycka upp mig och ta tag i den biten snarast möjligt. Därför har jag längtat så till semestern dom sista månaderna för att få vila ,vila och vila. Och hoppas motivationen ramlar över mig.

Fagge har väl mått sådär han också även om han har ork till sin träning så gott som varje dag och jobbar kroppsligt hårt. Men han tar tag i sitt och inte som jag ,väntar ut det.
Jag drog igång en trädgårds förändring där hemma med sten läggning och ny plantering. Synd bara att jag tröttnar så fort så Fagge får slut föra det själv. Fast jag ska ta ett nytt tag snart.

Vi har varit i Stockholm en runda , för att Emelie skulle se Rihanna i Globen med en kompis så vi passade på att hälsa på barnens faster Inger med familj. Trevliga lugna dagar där.
Just nu är vi i stugan i Bergkvara. Bergkvara är ett ställe som Evelina älskade mest att åka till. Hon trivdes här. Minnena lever i stugan. Sista sommaren 08 när vi var här och Evelina sprang omkring och lekte. Hon badade och hade kul. På sjukhuset pratade hon om att vi skulle åka hit och man ångrar att vi inte gjorde det en gång till om så bara för dagen.

Jag hoppas på att vi ska komma iväg på en rest resa innan semestern är slut men ser mörkt ut. Vi får ta en dag i taget och njuta av stunden........

Års dagen passerade

Då är det redan mitten eller snarare slutet på maj månad och sommaren tar fart. Vi har redan fått avnjuta några varma dagar här i Skåne, hoppas bara inte det var vad sommar vi ska få i år.
Evelinas års dag passerade som alla dagar på något sätt ändå gör, dock inte oberörd utan snarare en dag med inre kaos.

Det har nu gått 4 år sedan Evelina dog. 4 år sedan man för sista gången höll hennes lilla varma hand i sin, pussade ,kramade och talade om för henne hur älskad hon är.
Det är fortfarande helt ofattbart att hon inte finns med oss. Att detta kunde hända vår lilla flicka som var så full av livs glädje, kärlek och bus, och som hade hela livet orört framför sig.
Det går forfarande inte en lång stund utan att hon finns i mina tankar på något sätt, och det är med väldigt blandade känslor. Ibland med ledsamhet och tårar, men tankar som också kan framkalla ett leende på mina läppar och tårar fyllda av glädje av att fått dela så mycket underbart med denna lilla fantastiska flicka. Vart hon än gick så berörde hon allas hjärta på något sätt.

Hennes års dag som var den 9 maj och även då i år Kristihimmelsfärdsdagen, som är en speciell dag för alla troende. I år var det bara jag och Zack som var uppe hos Evelina och tände ljus och satte blommor, för resten av familjen hade kört till Göteborg för att se IFK Kristianstad spela SM Final.
Så det var en lite annorlunda dag på alla sätt och vis, så ensamt och tröstlöst.
När dom kom hem senare den kvällen sände vi upp en ris ballong till Evelina, som vi alltid gör till henne vid speciella tillfällen som just den här dagen är.

Jag har försökt piffa till Evelinas rum lite med nytt skrivbord till min data och en ny byrå. Tycker det blev ljust och ro fyllt , men det känns ändå så orätt att ta väck Evelinas saker. Man blir nog aldrig helt redo för det och det måste man kanske inte bli heller. Där finns fortfarande många saker kvar som Evelina har lekt med och gjort och även lite kläder och massor med foton, men hennes säng tog vi ut nu för att få lite mer plats till skrivbordet där jag sitter varje dag vid datan och har den finaste bild framför mig som jag någonsin kan ha.

Vår älskade lilla flicka är med oss vareviga dag och vart vi än är. Hoppet om att vi åter ska ses en dag kommer jag aldrig att ge upp.

Vi närmar oss års dagen igen ......

Nu har det gått en tid sen sist. Vardagen lunkar på i samma trall, men vi har varit iväg på en familje vistelse på Ågrenska. Det var en träff för vi som mist ett barn i cancer och som ordnades igenom barncancer föreningen. Det var inbjudna i från hela Sverige som var med på träffen. Små barn och unga vuxna som dom kallades hade egen träff och aktiviteter om dagarna, så Joacim och Emelie fick nya vänner att dela sin sorg och erfarenhet av att mista en syster och ändå vara stark och leva vidare. Vi träffade föräldrar från Värmland , Nybro, Umeå, Stockholm och Göteborg bla och vi hade trevliga dagar och delade vår erfarenhet som ängla förälder och kunde få råd och stöd hur vi går vidare. Alla var vi där av samma anledning. Träffade två föräldrar som jag följt genom deras svåra tid genom deras bloggar och dom hade även läst min. Konstigt men kändes ändå fint på något sätt för det känns ju som om man redan känner varandra.
Vi hade jobbiga dagar med föreläsning med en psykolog och präst och även ett besök av en barnonkolog. Frågorna var många som vi ville ha ett bra svar på, men det kunde man så .klart inte få på allt. Som den ständiga frågan om Varför.!?
Vi åt i mängder och fikade ständigt och skrattade lite också, så dagarna där gav lite av varje. Vi hade en mammabastu kväll och en pappabastu kväll där vi ventilerade en del och även tog ett dopp i det kalla havet.
Miljön på denna lilla Armundsön där Ågrenska ligger (ca en mil utanför Göteborg) är helt fantastisk och kan få alla att slappna av. Klippor och underbart hav.

Då är snart dagen här igen. Dagen då Evelina lämnade oss, eller dog som vi lärde oss att vi måste säga..
Det är fortfarande lika ofattbart än i dag att vårt liv blev så här. Det sägs att det är en mening med allting, men inte fan finns det någon mening med att våra barn tas i från oss och att dom inte får leva sitt liv och få egna barn och allt vad det innebär. Nej någon mening finns det verkligen inte...........

På torsdag är det den 9 maj och då 4 år sedan Evelina fanns hos oss och pussades och kramades för sista gången. Det är helt otroligt vad åren går fort, men inte fort nog ändå.
Älskad och saknad i evighet fina Evelina.

Evelina och Farmor

Det har varit en oerhört jobbig och sorglig helg.
Evelinas Farmor åkte in på sjukhuset i lördags. Natten mellan lördag och söndag föll hon i koma och vi fanns vid hennes sida hela söndagen..... tre olika läkare talade om för oss att hon inte hade många timmar kvar och att vi borde stanna över natten.
Farfar sov kvar hos Farmor den natten på sjukhuset. På måndag morgon vaknade Farmor igen och kunde göra sig förstådd med att nicka och skaka på huvudet. Vi kunde då även se att hon hade väldigt ont och behövde smärtlindring.
Samtidigt denna morgon var deras dotter och barnbarn på väg till Kristianstad från Stockholm och dom anlände vid middagstid.
Alla kunde få säga vad dom ville till Farmor och hon hörde och såg oss och gav oss svar med nickning eller tummen upp. Efter någon timme försvann Farmor in i medvetslöshet igen...........
Hon hade väntat och kämpat så tappert på att vi alla skulle vara samlade vid hennes sida och få ta ett sista farväl.........sen tog hon ett sista andetag och reste till en bättre värld. En värld där hennes barnbarn Evelina väntade på henne och tog emot henne med kärlek .

                                             Farmor och flickan

När porten öppnas och en vacker dam går in...Springer en liten flicka fram med tårar trillande längs hennes kind
Farmor ropar flickan och kastar sig i hennes famn....
Dom gråter och skrattar av glädje av att åter se varann.
Dom tar varandra i hand och börjar vandringen till regnbågens land
 och nu för evigt dom har varann ♥
                                                         av Cilla

                      

Dagar som paserat ...

Dagarna går och vi är redan i mitten på Februari på det nya året.
Börjar bli väldigt trött på snön och blasket och gråa dagar, nu kan våren få komma precis när som helst.

                                                           Evelina betyder Vänlig

I tisdags hade Evelina namnsdag. En dag man längtar och saknar extra mycket sin lilla flicka.
Minns att Evelina inte riktigt förstod vad namnsdag innebar, men hon var väldigt glad att ha en dag med hennes namn och bli lite extra firad.

Alla hjärtans dag hos Evelina

Sen kom Alla hjärtans dag också denna veckan. Och det är ju ännu en dag som skär som knivar i hjärtat. Sen barnen varit små så har jag alltid köpt något litet till dom denna dagen, för dom är ju mina hjärtan. Så även detta året så klart. Evelina fick röda tulpaner och en nalle uppe vid sin vilo plats och jag tyckte själv det såg mycket käleks fullt ut där.

Sen igår var det Internationella Barncancerdagen.
Jag hade meddelat att jag var villig att hjälpa till här i vår stad, för det skulle tändas 300 marschaller runtom i städer och dom skulle symbolisera dom 300 barn som insjuknar i cancer varje år. Samtidigt skulle man kunna skänka pengar och få lite information.
Det är skrämmande att se att folk inte bryr sig särskilt mycket och bara rusar förbi. Och jag blev väldigt besviken när jag såg den lilla plats i Kristianstadsbladet som handlade om Barncancerdagen. Istället smäller dom upp på första sidan om IFK som det annars står om ändå så gott som varje dag i tidningen.

Det är en dag om året som är internationella Barncancerdagen och den får inte mer uppmärksamhet än så. Den har inte ens en egen dag i Almanackan !!! Men fettisdagen och kanelbullens dag, det ska vi ha. Helt sorgligt faktiskt. Det handlar ju om barn och en svår sjukdom som många inte överlever.....

På alla hjärtansdag köpte jag mig en present 

Idag fyller Emelie 17 år

Idag för 17 år sedan föddes vår första flicka Emelie. En glädje så stor som alltid när ett barn föds, men nu hade vi ju en av varje och det kändes ju extra kul.
Dom här 17 åren har gått ruskigt fort kan jag säga ,men en härlig tid med barnen.
Snart sitter vi väl här ensamma och båda har flyttat ut, så det är bäst att ta tillvara på tiden tillsammans.

Vaknade till ett vinter vitt bländande utanför fönstret, och bara kände att nu får det väl ändå vara nog.
Snön kommer och går och det är det som är så trist, allt blaskande, annars kan det väl vara fint om det får ligga kvar och vara -1 max och vind stilla och soligt.

Efter som Emelie är tonåring så sover dom ju länge, men halv 12 fick hon vacker sång och frukost på sängen med paket.. Tror det var lite uppskattat trots " tidig " morgon.
I eftermiddag kör vi ut till farmor och farfar och äter tårta med kusinerna och mormor o Sven. Sen ska vi fira Emelie lite mer ihop med hennes Kusin från Ö-vik som kommer hit i mars. Han fyller också 17 och vi ses inte så ofta.,så det ska bli trevligt.

Lilla Evelina finns så klart med oss i tankarna även denna dag och saknaden är oerhörd. Evelina älskade när någon fyllde år och vi skulle sjunga och äta gott. Hon var alltid så glad och tacksam för allt,goa unge.

Emelie fyller 17 år idag

Begravning i Hinnerydskyrka

Idag har det varit en väldigt tung dag...
Mammas man Svens mamma lämnade oss den 19 december 2012 och idag var det begravning i Hinneryds kyrka i Småland.
Tant Anna som vi kallar henne blev 98 år gammal. 98 år och fick vara frisk tills 96 års ålder och bo kvar i sitt hem i skogen i Ryd tills hon blev 96, sen fick hon bo på ett boende dom sista åren och hade det mycket bra där. Tant Anna fick somna in frid fullt med sina barn hos sig.

Vi gick in i kyrkan när alla andra redan hade satt sig i bänkarna. Det var ett tretiotal både släkt och vänner. Jag har inte varit i en kyrka sedan Evelina begravdes 29 maj-09 (eller jo en fattigmanskonsert har jag nog lyssnat på en jul) vi gick fram och tog avsked vid kistan innan vi satte oss ner. Jag sa farväl tant Anna ta hand om Evelina och så fick hon en slängpuss. Tårarna rinner längs kinderna och andningen blir ansträngd. Jag minns att jag tänkte "få inte panik nu det går över".
Vi satt oss ner och dom började spela på orgeln, fin lugn musik medan man satt och tänkte.
Mina tankar vandra till Evelina och hennes begravning. Tant Annas kista var vit och påminde så om Evelinas men lite längre och Evelinas hade en rosa ton. Där stod ljus och alla blommorna låg så fint runtom.
Plötsligt börjar kyrk klockorna ringa, och ännu en gång blir allt så påtagligt och tårar forsar nu längs kinderna........musiken börjar och en dam börjar sjunga Där rosor aldrig dör.......mycket fint.

Prästen talar och vi sjunger psalmer.......man lyssnar och är där men ändå inte.
Sex män bär stiligt ut Anna till sin viloplats och hon sänks ner.........en blomma på färden och några ord är det sista vi gör. Sen bjuds det på fin middag och kaffe och tårta i församlingshemmet.

Jag minns tant Anna som en varm omtänksam tant, tyvärr så träffades man för sällan men det blev en och annan gång. Under Evelinas sjukdoms tid så fick vi hälsning från tant Anna ofta och hon undrade alltid hur det var med oss och lilla Evelina.
Några månader efter att Evelina gått bort så blev tant Anna inlagd på sjukhus för första gången på 66 år ,men den gången för 66 år sedan, var det för att föda sin son Sven.

Tant Anna fick ett långt, lyckligt och friskt liv.....Det är så livet ska vara.
I kväll tänder vi ljus för våra änglar i himlen.....Evelina, Morfar, Farmor och Tant Anna
Om jag kan få sända mina tankar upp till ängla världen just nu, så är det att jag vill att dom ska ta hand om varandra tills vi ses igen.
Sov i ro <3 p="p">

Det nya året och året som gick........

Då var det den 1 januari 2013, och man har blivit ett år äldre.
Året som gick förde oss närmare tills den dagen vi ska få möta Evelina igen, men ändå så långt borta.

Hur har då 2012 varit ?
Inget speciellt år direkt, inga större händelser i våra liv.
Alla våra dagar kretsar alltid lite runt saknaden av Evelina och man kommer inte vidare direkt utan faller lite tillbaka hela tiden.
Sommaren gick utan några speciella händelser. Emelie slutade 9 an och började senare på vård och omsorgs linjen och hon trivs bra. Dom ska ut på sin första praktik nu i februari och det ser hon fram emot. Joacim är på sätt och vis fortfarande arbetslös,  men har sen november jobbat lite på net on net men nu verkar jobben vara över så det blir att söka vidare för honom. Körkortet är också något han verkligen måste ta tag i detta året för det blir så mycket lättare då.

Jag och Fagge kämpar på med allt vad vardagen har att erbjuda. Umgås med våra vänner när tillfälle ges men annars är det stillsamma helger efter en hård jobbe vecka som till talar oss mest.
Jag har slutat med natt jobbet då natten lade ner och vi erbjöds jobb på dagen, så det är där jag är nu. Har väl inte lyckats ställa om helt ännu från 5 års natt arbete men det kommer väl snart.
Jag började jobba natt när Evelina var 2 1/2 år gammal, och gjorde det mest för att kunna vara hemma på dagarna mer med henne. Alla sov ju ändå när jag jobbade och sen lämnade jag Evelina på dagis och sov till 14.30 och sen hämtade jag henne och vi hade hela dagen orörd. Det verkade passa oss bra då i alla fall.

Minns ännu samtalet från Fagge till mig på jobbet sent en kväll. Han visste inte vad han skulle göra, Evelina hade jätte hög feber och den vägrade släppa. Det var nog där Evelinas verkliga kamp började, men det skulle ta oss tre läkar besök innan hon fick rätt diagnos. Självklart undrar man om det hade gått bättre om hon blivit rätt medicinerad direkt en månad tidigare än hon blev. Ännu en fråga utan svar....

Jag vet att det hjälper inte att plåga sig själv med alla tankar på hur vi skulle gjort, men det är just det som är det svåra och nog alla föräldrar som mist ett barn utsätter sig själv för hela tiden.

Häromdagen kom det ett brev från Lunds universitet sjukhus !!?? Vi blev väldigt förvånade och det skar som knivar i hjärtat. Vad ville dom oss ??
Jag vet det är en konstig tanke som slog mig men den bara kom. ...Var allt ett misstag ?? Levde Evelina hade dom tagit fel !! Tusen tankar på loppet av några sekunder.....
Vi öppnade och läste till en djup besvikelse ....
Det var en inbjudan till Ågrenska där det är en träff för dom föräldrar och syskon som mist sitt barn i en cancer sjukdom för minst 2 år sedan men det senaste 5 åren.....
Ett brev ingen förälder ska behöva få hem i sin brevlåda.
Vi får fundera på hur vi ska göra, men det är kan ske enda gången vi får denna chansen att träffa så många föräldrar som är där av samma anledning som vi och man förstår varandra utan att behöva säga något............

Ett år har gått och ett nytt tar idag vid. Vi får hoppas att detta året kan erbjuda något som vi kan bygga vidare på resten av alla år här på jorden.

Önskar alla en god fortsättning och tänk på att hjälpa barncancer fonden varje liten summa rädda liv och köp gärna vår lilla Evelina ängel<3 kram="kram" p="p">

Jul hysterin äntligen över

Så var den äntligen över då, julen och allt den för med sig. Känns som en liten lättnad faktiskt. Dessa högtider är oerhört smärtsamma och saknaden och längtan efter vår lilla flicka är starkare än någonsin.
Nu är det endast några dagar kvar sen är ännu ett år slut och nya utmaningar tar vid och hopp om ett hyfsatt 2013.

Sitter just nu och bara stirrar på tangenterna och funderar på vad jag ska skriva. Konstigt men jag kommer inte på någonting. känner mig bara så fruktansvärt tom inombords.

Så jag får avsluta med att önska alla en god fortsättning och ett gott nytt år <3 p="p">

På Möllegården

I lördags körde jag och mannen till Möllegården för att ha en återträff, med vi som mist-gruppen, tyvärr såvar det bara vi som kunde komma på träffen, men vi skulle även få möta den nya gruppen som var där nu.
Som vanligt är det med blandade känslor man sitter i bilen på väg dit, men vi vet att i slutänden så hjälper det oss. Vi hade en undran på vägen dit, om vi skulle få möta föräldrar som vi hade stött på tidigare under Evelinas sjukdomstid. Tankarna var många kan jag säga....

För en gångs skull hittade vi direkt dit och klev in i köket en stund innan utsatt tid, och det kändes ju bra . I köket hittade vi Jörgen som var i full gång med att förbereda den gemensamma lunchen, så det var bara att hjälpa till samtidigt som vi hann prata lite med honom.

Röster börjar höras på övervåningen och dom är nu på väg ner mot köket. Hjärtat slår några extra slag och man vet inte var man ska ta vägen. Vi är alla där för samma sak. Vi har mist ett barn. Men alla är vi så olika fast ändå så lika. Vi vet inte hur snart eller länge sen dom miste sitt barn och i vilken fas dom är i nu. Och dom djupa mötena på Möllegården sög verkligen musten ur en vill jag minnas.

Rysningar i kroppen när jag ser tre föräldrar som jag minns så väl från avd 64. Deras barn kom in samtidigt som Evelina blev sjuk och vi kämpade på tillsammans. Man kan se deras pojkar framför sig, några speciella minnen eller vad som helst, det känns som igår........... Jag minns speciellt pojken E som kom in sparkandes på julaftons- kvällen på sin nya sparkcykel (bilarmotiv) och i sin nya pyjamas med samma Bilar motiv. Ett av alla minnen från avd 64 och alla barnen............

Mötte även två andra föräldrapar som jag inte sett innan men som också varit i Lund med sina barn.
Den ena mamma var  Charlottes mamma som jag har läst om i en blogg http://charlottetjejen.blogg.se och hennes mamma har även läst min. Att få skriva av sig sina tankar, känslor och minnen hjälper en i sorgearbetet och hjälper även andra, precis som det hjälper mig att läsa andras bloggar med likasinnade berättelser .

Om man nu kan säga att det var trevligt att sitta där i köket och prata, fast det var under dessa tråkiga omständigheter som vi alla satt där idag, så var det trevligt.
Alla ville prata om sina barn, sjukdomen och andra fina minnen man mindes från sjukhuset mm. det är tunga samtal men dom behövs så väl. Man måste få prata om sina barn och sjukdomen då och då, annars släpper man aldrig ut något utan fyller bara på ondska och sorg.

När dom andra föräldrarna hade åkt så satte vi oss på övervåningen med kaffe och en enormt fin utsikt över möllan och åkrarna där. Lena och Erika som stannade kvar hos oss för lite samtal öppnade upp oss och fick fram våra känslor och var vi befinner oss idag och gav oss ord på vägen att gå vidare.
Det blev en tung dag men så behövlig för oss för att kunna ta nya tag och försöka ett tag till.

Som alla nog vet så är det mindre än en månad kvar tills julen är här. Julen som kunde få vara så gemytlig, härlig och efterlängtad......
Istället är den en vånda en fasa, något man önskade inte fanns. Julen är barnens och allt kring den.
Visst samlas man och har det fint tillsammans, men kan man inte göra det när som egentligen ??
Emelie och Joacim är stora nu och finner sig i att vi gör det så enkelt som möjligt för oss alla..
Dom saknar också sin lillasyster, och lider när dom ser all leksaksreklam på tv mm och i alla affärer.

Jag vet att nu låter jag bitter, men kan man vara något annat?